Författare: Pontus

07:00

Som vanligt blev det en väldigt sen första kväll vid Ems Herrgård. Jag skyller på min vän Anders som inte kom loss från arbete i tid och därför anlände godset först vid halvtio. Själv hade jag spenderat halva dagen i den fantastiska miljön och njutit.

Gårdagen bjöd på härligt fiskeväder med fint laxljus. Dock ingen landad lax. Man hade sett ganska mycket fisk i Sea Pool på morgonen och när jag spatserade förbi Home Pool visade det sig en riktigt stor fisk..

Det kändes med andra ord riktigt bra inför våra två fiskedagar, torsdag och fredag. 

Tyvärr grusades förhoppningarna något när jag på kvällskvisten bevittnade en säl kryssa runt i Sea Pool. Något laxen inte tycker om, men förhoppningsvis blir den inte kvar..

När Anders dök upp igår så hade jag brassat den numera klassiska ”Lordens Stroganoff” och efter middag blev det ganska många timmars catch up. Vi ses inte sådär himla ofta så det behövdes lite gött snack.

Med alldeles för få timmars sömn tvingade jag mig upp vid halvfem för att möte soluppgången nere i Sea Pool. Det luktade lax, men ingen fisk som visade sig. När jag fiskat den första biten bytte jag till enhands klass 10 för att dänga ute i oset och kunna fiska flugan aktivt hela vägen hem. I ett av kasten försvann flugan i en virvel just som den landat, men det var en av de klassiska idarna. Säkert 1,5kg. Men i övrigt hände ingenting..

Jag knallade sedan upp till Lawson där jag fick sällskap av Pelle Klippinge som var ute på en morgonpromenad med sin hund och fotograferade. Det blev en kaffeslurk där på bänken och när jag sedan fiskade av Lawson så drog det i enda längst ner i suget mellan pirarmarna. En favoritplats för mig och nu fick jag sannerligen hög puls på nolltid. Dessvärre visade det sig vara en liten blänkare (havsöring) på runt 40cm. 

Därefter knallade jag uppströms och såg att det var fiskare i Home Pool så jag betade av Garagenacken. Men ingen var hemma där..

Fortsatte min promenad uppströms till Stone Pool där jag nu sitter och njuter av fågelkvitter och den värmande morgonsolen. 

Tyvärr ser vädret ut att bli lite för bra för oss.. Strålande sol är sällan bra när man fiskar lax. Speciellt inte på låg vattenföring som vi har här nu. 

08:15

Fiskade Stone Pool, Fence Pool, Old Mans Place samt Home Pool på min väg tillbaka till herrgården, men inga känningar.

Dags att lämna över stafettpinnen till Anders som verkar ha vaknat till och själv skaffa mig några timmars sömn till..

14:00

Medan jag låg och sov fram till 11:00 hände ingenting vid älven..

Jag och Anders käkade lunch och tog en kopp kaffe och har sedan dess fiskat på riktigt seriöst.

Vi fiskade södra sidan från Home och ner till Sea. Vinden har friskat i och kommer från söder vilket ger oss hopp om att den väldigt låga havsvattennivån kan komma att stiga. Vilket i sin tur mycket väl kan locka in lax från havet. Hoppas, hoppas!

Det är fantastiskt härligt att sitta vid Sea Pool, avnjuta en iskall öl i sommarvädret och spana efter lax..

Det blir med största sannolikhet lite inspelning av fågelimitationer ganska snart och för er som missat dessa tidigare ggr så finns dom att avnjuta på min facebooksida som heter Salmoniserad. Anders är närmast fenomenal på att locka och imitera olika fåglar så detta bör ni kolla upp :-D. Vet även att vi lagt upp en del klipp på Youtube från tidigare år och dessa hittar man enklast genom att helt enkelt söka på ”Sluken Fågelimitation”. Sluken är förövrigt Anders smeknamn som han fick när vi började fiska i Surna för en herrans massa år sedan. Då tog han mycket lax på just Sluk och så uppstod det namnet.

Då och då rycker det till i snöret ute i Sea Pool, men hittils har det bara varit idar..

15:30

Fortsatt lugnt vid ån och värsta högsommarvärmen så vi chillar mest vid sidan av den.. Just nu håller vi vakt med varsin kall vid Lawson.

17:30 

Vi laddar inför kvällsfisket i Lilla Flygeln och har det oförskämt bra.

Rätt var det var så flög en svala in i huset och fick lite panik. Tur för den att vi har en ”bird whisperer” som snabbt kunde hjälpa den ut 🙂

19:30

Nu har vi hunnit med att avnjuta Slukens klassiska Bolognese med ett bättre glas rött. Därefter har vi fiskat Home Pool och Sea Pool. Ganska tidigt i Sea så häktade Anders i fisk! Men dessvärre visade det sig vara en regnbåge modell mindre. Troligen en av rymlingarna från Danmark. Den fick en bonk i huvudet och kommer hamna på grillen på lördag.

Inte en laxfena i sikte någonstans.. Hockey-VM kvartsfinal börjar 20:15. Vi diskuterar just nu hur vi ska göra… Men vi kör på en liten stund till iallafall!

23:45

Sluken körde på till 22-tiden medan jag lade handskarna på hyllan till fördel för Hockey-VM efter att snabbt fiskat av Lawson och Home på min väg tillbaka från Sea Pool. 

Ingen action alls i poolerna under kvällen och fortfarande inte en tillstymelse till lax varken i Sea Pool eller i ån. Märkligt!

Men Tre Kronor vann iallafall sin match och nu väntar semi mot Finland på lördag.

Gode vännen, Kenneth ”Keno” Axelsson, har nu anslutit och bor hos oss i Lilla Flygeln. Det blir tidig uppstigning imorrn också och förhoppningsvis har någon lax letat sig upp i ån under natten i skydd av mörkret…

Så var det äntligen 1a Maj och en av mina absoluta favoritälvar för laxfiske hade premiär; pärlan i Munkedal! 

Älven hade gått rejält stor för två dagar sedan till följd av regn och vi hade förhoppningar om att den vattenhöjningen skulle dra upp fisk. 

Jag åkte upp tillsammans med Marcus Wesslén och var framme vid laxfiskekontoret vid halvåttatiden. Först en obligatorisk ”hel köpp med kaka” hos Bonzo och Rönnberg innan vi gav oss av upp mot A-sträckan där det fanns lediga kort (B-sträckan var fullbokad). Från flommen som varit så hade vattnet sjunkit undan till dryga 19 kubik däruppe. Fortfarande lite väl högt i mitt tycke, speciellt då vattentempen bara är 6-7gr, men ändå fiskbart!

Till vår förvåning verkade det som att vi var först upp till Hägga, så vi bestämde oss för att ganska snabbt fiska varannan pool nedåt då ju ofiskat vatten alltid känns lite extra hett och speciellt då på en premiär.

Vi hann fiska oss nedåt en bra bit innan vi stötte på de första medfiskarna, men det kändes som att man hade behövt mer än flyt/S6 på många ställen då ju vattnet var såpass kallt och vattenmängden sveper iväg flytbellyn ganska hänsynslöst. 

I en av poolerna märkte jag dock hur linan sögs ner på ett spännande sätt i en strömkant pga bakvatten och vid hemtag sedan så stramade det i. Jaha, botten antagligen är den första tanken som slår mig då ju flytbellyn på linan var under vatten. Det tar dock bara nån sekund innan jag inser att det är fisk, grov fisk. Jag sätter rejäl press och bänder verkligen hårt medan jag ropar på Marcus, men jag känner bara hur fisken bekvämt står vid botten och knycker lite lätt med huvudet. Det blir ett 20-30 sekunders statiskt ställningskrig, tillräckligt länge för att jag ska hinna tänka att ”kroken sitter nog rätt bra ändå trots att den bet på hemtag”, innan flugan kommer farande ur det humusfärgade vattnet. 

FÖRBANNAT!! Den klassiska tomheten infinner sig mer skoningslöst än vid andra tappade fiskar. Premiärlax är ju nåt speciellt. Majlax likaså. Jag blir sittande ett bra tag med darrande händer och Mackan gör vad han kan för att trösta. Sällan jag blir så skakig efter tappad fisk. Sist var nog förra året i Mörrum där jag tappade ett ”tåg”. Jösses, vad lax har förmågan att påverka mig!

Nåväl, jag kommer så sakta tillbaka till verkligheten genom positiva tankar. Det är fisk på plats häruppe. Det går bevisligen att häkta i dem trots kallt och hårt vatten etc.

Vi fortsätter fiska de övre delarna av A-sträckan på förmiddagen då vi hör från andra att det är mycket folk nere vid de klassiska högvattenpoolerna Bommen, Gunnarshöljan, Döen och Sammanflödet.

Ingen mer action dock och framåt halvtvå sticker vi ner till Munkedal city för lunch. Det blir en klassiker; Pizza på Pizzeria Angelo. Där har en och annan flugfiskare ätit sig mätt genom åren, det ska gudarna veta!

När vi käkat klart bestämmer vi oss för att prova de nedersta delarna av A. Också bra för Mackan att få se och fiska de flesta poolerna då det är första gången han fiskar just A-sträckan. Precis när vi ska börja fiska så får vi nyheten om att en fantastisk fisk tagits på spinn på Reningsverksnacken på B-sträckan. 95cm och 10,75kg. Vilken kondition! I efterhand kom bild upp på Örekils hemsida och det är därifrån jag lånat denna:

Vi gör några släng vid Sammanflödet som utgör gränsen för A och B sträckan innan vi knallar uppströms.

Marcus går först uppåt och ser lax på nacken till Gunnarshöljan 2 gånger! Han knallar ut och det är ruggigt spännande kast han gör ner över där fisken visat sig. Men den här gången hann laxen sticka vidare uppåt eller så vägrade den helt enkelt bita. Det är första fisken vi sett under dagen så moralen stiger och vi fiskar på.

Stenshöljan, Tången, Gunnarshöljan och Sammanflödet fiskas av noggrannt. Bommen hoppade vi över då det var köfiske där.. Fler och fler folk börjar hopas nere där vi hållit till så vid fyratiden bestämmer vi oss för att åka upp mot Fura och fiska oss nedåt från den.

Fura gav ingenting, även om den kändes het. Vi fiskade sedan av Utterhåla, Döen, Lerhöljan och Ringebergshöljan. Både Döen och Ringebergs fiskade riktigt fint på 19 kubik så där lade vi tid med lite olika linor/flugor.

Ingen fisk i syne och inga ryck i snöret alls. Men vilket vårväder! Fågelkvittret riktigt ekade vid Ringebergshöljan och det verkade som att fåglarna tävlade om att låta högst. En fin liten Forsärla alternativt Gulärla gjorde mig sällskap hela tiden nere vid vattnet, medan övriga sångfåglar höll sig i träden.

Klockan tickar på obarmhärtigt fort när man strosar omkring vid en vacker älv och utövar sin passion; laxfiske. Vi var tvungna att lämna Munkedal senast 19 så vi bestämde oss för att ta den långa promenaden hela vägen upp till Hägga, fiska oss ner från den till Fura där vi hade bilen och sedan avsluta för dagen. Sagt och gjort, men varken Hägga, Svarteränna, Livesand, Fesket, Källa eller Bredsten ville dela med sig. Det blev ingen premiärlax den här gången för någon av oss, men en underbar dag i naturen! Också värdefull kunskap insamlad inför framtiden var man bör lägga tid vid 20 kubbar på A-sträckan.

Jag hoppas besöka älven snart igen. Hade ju suttit så fint med en Majlax och nu har jag blodad tand.

Mycket goare väder idag! Inte alls den där bitande binden utan snarare nästan ljummet nu framåt lunch. Dessutom moln så dyker det vara upp nån fisk så tänker jag nypa den!

Började morgonen med att fiska av Kelpie som ju ligger strax uppströms hytten. Ingenting.

Vandrade sedan ner till Salt Vat.

Ingenting hemma i Salt Vat heller så jag fortsatte ner till Invercannie.

När man kommer ner dit så är det som att man kommer till en annan värld. Poolen ligger djupt nedsjunken i dalgången och det är sällan någon vind når dit. Dessutom är det ett tillhåll för en herrans massa fåglar så kvittret tar nästan bort ljudet från älven. Det luktade verkligen lax när jag fick vändan där nere, men ingenting hände.

Skit samma, när vädret är så här idag är det bara så underbart att gå och kasta..

Gick sen tillbaka till hyttan och hade några ord med ghillien, Brian Brogan, och det hade varit lika dött på Cairntonsidan dels igår och även nu på morgonen, men han hade också lite mer hopp idag då vattentempen kommer krypa upp ganska bra under eftermiddagen. Efter kaffe med cognac och en bakelse knallade jag upp till Glisters som ligger ovanför Kelpie. Också en väldigt liten pool som man annars aldrig fiskar, men på rekordlågt vatten var den värd ett försök!

Lilla Glisters är extremt djup så jag hängde på en Sjunk 6 spets på Switchspöt när jag metodiskt fiskade av den lilla pärlan. Ingenting, men den ska få en ny chans ikväll.

Fortsatte sedan ner och fiskade av Kelpie utan framgång och bestämde mig sedan för att åka in och luncha.

Nya tag när jag käkat upp och uppdatering från eftermiddagens fiske kommer upp ikväll.

20:00

Kändes ganska hett hela eftermiddagen med det molniga vädret och de ljumma vindarna, men alla springers lös med sin frånvaro.. Troligen för lågt för att de ska röra på sig. Jag fiskade av Salt Vat och Invercannie direkt efter lunch.. Sedan bestämde jag mig för en längre promenad upp till Grey Mare på UB då engelsmännen ändå inte fiskar den då dom tycker vadningen är för tuff. Här hade jag go feeling när jag gick, speciellt som jag var i en fisk där på måndagen..

Jag fiskade poolen väldigt noggrant och fortsatte ner och fiskade även av Blastit Stone. Ingenting.

Chillade sedan med en pilsner innan jag fiskade mig tillbaka till hyttan. Otters Burn, Finzean walk, Cairnton Pool, Glisters och Kelpie var alla värda några släng. Inget liv dock. Ett rejält pass utan framgång. 

Men vad gör bristen på fisk en sådan eftermiddag? Jag njöt varenda sekund längs älven iallafall.

Väl tillbaka till hyttan så kom solen fram och det blev verkligen vårvarmt. Således en längre GT och kaffepaus inför kvällsfisket.

Vid 17:30 tiden knallade jag nedströms. Fortfarande inte sett en fena. Fiskade Rock Head mest för sakens skull då jag ju fått ganska många springers där. Fortsatte ned till Salt Vat och sedan Invercannie.

Kändes giftig i Invercannie så fort solen försvann. Dock helt dött.. Verkar inte som att någon fisk rör sig. Helt enkelt alldeles för lågt vatten och fisken som är i älven sitter still i ett fåtal holdingpools.. 

Jag knallade upp till hytten igen och planerade att fiska Kelpie och Malt Steep in i mörkret när det plötsligt dyker upp kanotister precis överallt! Nån form av VM i att förstöra ett evening cast på Middle Blackhall så jag har inget annat val än att packa ihop prylarna och lägga handskarna på hyllan för den här gången.

Nästa år bör vattennivåer vara av mer normalt slag igen och då har man alltid en bra chans till silver på sträckorna vi fiskar. Det finns platser lediga v.14 och ett fåtal till v.15 nästa år till mina ”all inclusive” resor så hör av er om ni vill tjuvstarta säsongen i Skottland!

Fortsatt rejält kallt med frostnatt. Det vi laxfiskare absolut inte vill ha just nu..

Idag fiskar jag Middle Blackhall som jag kan väldigt bra.. Även om det inte kändes speciellt hett, snarare riktigt ohett, så gick jag upp till Kelpie direkt på morgonen och fiskade av den. 

Efter Kelpie fortsatte jag nedströms. Hoppade över Canary Pool då vattnet är alldeles för lågt för den, men fiskade både Malt Steep och min favorit Rock Head noggrant. Inga känningar och heller ingen fisk som visat sig någonstans. 

Rejält nedkyld efter vadningen på de två sistnämnda poolerna begav jag mig till hyttan för att värma mig med en kopp kaffe framför kaminen. 

Efter kaffet kände jag ingen direkt stress ut i älven då det mest sannolikt kan hända grejer först fram på eftermiddagen när vattnet värmts upp lite grann. Jag lade mig på den oförskämt bekväma soffan för att chilla lite vid halvelvatiden. Slocknade som en stock till ljudet av ved som knastrar i kaminen och vaknade till klockan 12! 

Således dags för lunch.

När jag ätit upp är planen att fiska Salt Vat, Invercannie och Mill Rush som ligger längst ned på MB under eftermiddagen och därefter tänker jag knalla uppströms till Finzean Walk, Floating Banks och Cairnton stream och fiska av dessa. Fram på kvällskvisten är planen att bevaka Rock Head för eventuell fisk som rör sig. Det var ju först på kvällen igår som det blev lite aktivitet och dagens väder är ungefär likadant. 

Bara att kämpa på!

När jag kom tillbaka följde jag min plan och tog med mig två stänger ner till Salt Vat. En vacker liten pool som har hårt vatten både in och ut från den. Ligger mitt emellan Rock Head och Invercannie 

Poolen fiskade väldigt fint på lågt vatten, men ingen lax var hemma så jag fortsatte ned till Invercannie.

Samma sak i Invercannie. Poolen fiskade riktigt fint på lågt, men inga känningar och heller ingen fisk som visade sig. Gick vidare ner till Mills Rush som egentligen inte fiskar alls bra på lågt vatten då den är för grund, men jag fiskade igenom den iallafall just för att troligen ingen annan gjort det sedan vattnet blivit så lågt.. Också alltid bra att memorisera stenar etc som man annars inte ser..

Efter ett hyfsat hårt pass kände jag att jag gjort mig förtjänt av en GT vid hytten.

Sedan bar det av upp till Finzean Walk och poolerna nedan dessa. Lite för lite vatten där för att det skulle kännas riktigt jävt, men jag fiskade igenom dem med mitt Helios2 Switch.

Ingen springer så långt ögat eller linan kunde nå här heller.. Riktigt, riktigt trögt. Älven är desperat att få vatten nu.. Håller tummarna för allt trevligt folk i älvdalen att så blir fallet inom kort!

Knallade tillbaka till hytten för att värma mig. Blåste riktigt kallt på de övre delarna av MB..

Efter lite paus körde jag en vända på Malt Steep, men då började solen lysa rakt i ögonen på eventuell fisk så det fick bli en längre paus med en pilsner och lite Soduko i hytten.

När väl solen försvunnit gjorde jag först en lång repa ner genom Malt Steep och Rock Head med helflyt och Sunray.. Sedan när det verkligen började mörkna på valde jag Kelpie.. Precis när jag skulle börja fiska såg jag dagens första fisk! Spännande till slut efter en osedvanligt trög dag. Fiskade mig ner genom Kelpie utan någon som helst framgång. Iskall vind i nacken hela tiden och händerna började nästan domna. 

Idag kan inte många springer ha tagits, tänkte jag när jag knallade tillbaka till lodgen. Men där möter jag Tim och Peter som fiskat Upper och dom har varit i två fiskar och Peter har fått en blank fisk på 6lbs! Dom hade ett race runt 13:30 tydligen då allting hände, men i övrigt hade det varit dött. 

Typiskt, det passerade alltså ett litet steg med fisk på MB när jag käkade wraps och tog en Belhaven Best inne i Banchory 😀

Så kan det vara! Laxfiske i ett nötskal. 

Nya tag imorgon. Då blir det fokus på Kelpie, Salt Vat och Invercannie. Malt Steep och Rock Head endast om jag ser fisk där. Dessa är lite för grunda för att fisk ska stanna en stund nu misstänker jag..

12:30

Vaknade till en isande kall morgon med minusgrader och strålande solsken.. Älven har sjunkit ytterligare en inch och vattentemperaturen ner till 5.2gr på morgonen. Lägg till strålande solsken rakt ner i poolerna och förutsättningarna för att fiska lax kan troligen inte bli sämre.. Nåväl, hela älven vilar ju på söndagar så samtliga pooler var iallafall ofiskade :).

Skam den som ger sig. Då motfisket från Cairnton inte hade dykt upp började jag med en snabb repa i Upper Ferroch. Inga känningar.

Hur fiskar man egentligen under dylika förutsättningar? Jag körde första vändorna med mitt Switchspö, försedd med en sjunk 3 spets. På grund av kylan tänkte jag att jag vill ner till fisken. Med det mindre spöt kan jag också få till väldigt fina presentationer i det kristallklara och låga vattnet.

Fluga då? I solskenet ville jag ha något ljust. Men då ju vattnet är svinkallt valde jag att inte sätta på en alltför liten fluga. Det fick bli en av de ”transparanta” flugorna vi använder på Vestlandet vid lågvatten och solsken.. Gråvit vinge med ljusgrönt hackel bunden på en liten aluminiumtub.. 

Knallade upp till Green Spout och fiskade av den. Därefter Corner Pool och Sandys. Ingen känning och inte en enda fisk som visat sig. Förra veckan såg vi åtminstone nån fisk då och då, men misstänker att den kallare vattentempen gör att eventuell fisk står på botten och fryser fenorna av sig :-D.

Simon och Deborah, som jag fiskar med idag, dök upp lite senare men är nu igång och ska försöka kriga sig till en springer. Moln kom in runt 11-tiden och det ska iallafall förbli molnigt resten av dagen vilket känns bra.

Jag kände att jag likaväl kunde ta en tidig lunch och lägga mer energi under eftermiddagen då förhoppningsvis tempen hoppat upp nån grad i vattnet så nu checkade jag in på Douglas Arms i Banchory.

22:00

Efter en kanonlunch kom jag tillbaka till UB och dessvärre gjorde solen också det.

Gjorde ett halvhjärtat försök i Sandys utan känningar och blev sedan sittandes i hyttan större delen av eftermiddagen i sällskap av Raymond, Simon, Deborah och de två nyanlända fiskarna som ska fiska UB i veckan. Ytterst trevligt och lika bra att spara på krafterna när det inte är det minsta läge i älven..

Framåt 17-tiden blev det lite halvmolnigt igen så körde en vända på Green Spout och Corner. Inga känningar alls och fortfarande inte en enda fisk som visat sig överhuvudtaget.. Satan i gatan vad svårt!

Blev ytterligare en paus i hyttan vid 18 när Raymond och övriga packade ihop för dagen.. Min plan levde fortfarande dock; Grey Mare så fort solen försvinner.

Så vid halvsju tog jag med mig switchspöt och 14-fotaren ner mot Grey Mare. Motfisket slutade vid 18. 

Om jag hade sagt att det kändes tokhett så hade jag ljugit, men det kändes åtminstone som en hyfsad chans att häkta i något. Cairntonsidan fiskar poolen väldigt hårt, men dom kommer inte åt de nedre delarna.

Började övre biten med rejäla sjunkgrejer utan att känna något.. Bytte till helflyt och hyfsat stor sunray halvvägs ner när solen försvann.. 5-6 meter ner i ”porten” (de två synliga stenarna) ser jag virvel och slingan av skjutlina rycks ur min hand!

Jag nyper skjutlinan, höjer spöt och förväntar mig tyngd och de karakteristiska stångningarna från en springer. Men det är tomt. Ingenting i andra änden..

En lång rad av diverse svordomar strömmar ur min hals utan att jag kan kontrollera det. Jag fick bannemig chansen, men det sket sig! Laxen drog bara i vingen troligen.. Helve…!

Well, well. Med lite eftertanke nu senare på kvällen så ska jag, och är, extremt glad att det hände något överhuvudtaget. Troligen knappt nån lax fångad alls i Dee en dag som denna då alla odds var emot oss fiskare..

Nya tag imorgon så det blir ett kärt återseende i Middle Blackhall!

When the going gets tough, the tough gets going!

Jag blev kontaktad av en ytterst trevlig Stockholmare som det senaste året gått från  öringfiske till laxfiske. Han hade gjort ett försök vid Mörrumsån tidigare, men inte fiskat så mycket mer än så med tvåhandsspö. Han undrade om jag kunde ordna en resa till Dee där det även ingick en nybörjarkurs i laxfiske till hans fru.

Absolut, svarade jag då det alltid är trevligt att välkomna nya fiskare in i laxvärlden.

Vi anlände till Dee för att mötas av de kanske svåraste yttre förhållanden någonsin i April. Extremt lågt och klart vatten, väldigt kalla vindar och tämligen kallt vatten… Endast runt 5 springers tagna dagligen i hela älven.

En resa till River Dee är dock så mycket mer än bara själva fisket. Här njuter man varje minut av omgivningarna, speciellt på en sträcka som Upper Blackhall där man sällan ser någon annan människa utan har fantastisk natur runt sig hela tiden. 

Efter fisket återvänder man dessutom till en top notch renoverad lodge som har alla tänkbara bekvämligheter inkl de trevliga damerna, Joan och Jenny, som lagat middag med dessert. En sann semester där man inte behöver tänka på så mycket annat än taktik för att lura den där drömlaxen..

Redan första dagen lärde sig Karin att med ett speykast få ut hela klumpen samt lite skjutlina vilket i många fall räcker för att fiska av ganska giftiga platser, speciellt på så lågt vatten som vi hade. 

Redan dag 2 höll på att sluta i succé när en springer tog Karins fluga högt upp i Upper Ferroch Pool, men tyvärr fastnade den inte ordentligt. Hugget gav dock både Per och Karin massvis med energi samt den faktiska vetskapen att det går att få fisk även när förhållandena är som allra, allra svårast. 

Vi kämpade på under veckan. Då jag inte var med Karin för mestadels kastintruktion så var jag med Per och snackade fiskestrategier etc. Hur en pool fiskas av mest effektivt, var laxen kan tänkas stå samt också en del specialkast i form av snakeroll och dylikt som är användbara i de vindiga förhållanden vi oftast hade.

Dagarna gick och både Karin och Per utvecklades som laxfiskare på ett förvånansvärt bra sätt. Verkliga talanger som blir ett hot mot laxarna på varje vald de i framtiden besöker. 

Inför sista dagen pratade vi om att veckan varit fantastisk även i brist på fisk och båda var överens om att komma tillbaka nästa år. Vi bestämde att jag skulle lägga mest tid på Per och verkligen göra ett rejält försök att häkta i fisk. 

Då Upper Ferroch inte hade nåt motfiske på morgonen så fiskade han av den till att börja med på ett effektivt sätt. Ingen fisk på plats. Vi bestämde sedan att gå upp till Green Spout som fiskar kanon på lågt vatten, men där hade precis en herre från Lower Woodend börjat fiska från motsatt sida.. Simon hade sagt att han ville fiska Corner så Per och jag vandrade nedåt mot Sandys istället för att få ofiskat vatten.

När vi börjar fiska så visar sig en fin, nystigen fisk allra längst ner i poolen. Hoppas, hoppas den stannat där en stund tänker jag medan vi fiskar oss neråt…

Och som i en saga så drar det i när Pers fluga sveper över platsen där fisken visat sig. Så sanslöst fantastiskt!

Jag är troligen mer nervös än Per själv när bataljen drar igång. Fisken håller sig dock hyfsat snäll hela tiden och rör sig mest upp och ner i poolen och efter 5-6 minuter kan vi beacha en ytterst vacker springer på ca 12lbs (strax över 5kg). 

Det händer inget mer den dagen, men det gör inget. Vi lyckades ta en springer mot alla odds och det räcker långt! Det visade sig dessutom att Pers fisk var den största av endast 5 fiskar i hela Dee som togs under lördagen. 

En magisk vecka är således över och redan nu är det bestämt att jag kommer köra 3 laxfiskeresor till Dee under 2018. 

V.16 är redan fullbokad men platser till V.14 och V.15 finns. Läs mer om upplägget i menyn ovan och hör av dig så snart som möjligt om du är sugen på att boka en plats!

Karin och Per sitter på flyget hem medan jag stannar vid Dee för lite eget fiske. Upper Blackhall på måndagen och Middle Blackhall tisdag och onsdag. Prognosen är att det ska bli ännu kallare och för lite nederbörd för att påverka den låga vattennivån så det kommer bli tufft att hitta nån fisk. Fördelen nu är dock att man kan passa på att lära sig sträckorna väldigt bra. Stenar som annars inte syns ser man nu så jag försöker memorisera möjliga bitplatser inför framtiden så mycket som möjligt. 

Chansen finns alltid. Även när det är svårt. 

When the going gets tough, the tough gets going! 

Det blir daglig blogg från mitt egna fiske fr o m Måndag så häng med!

Alltså, jag älskar Kuba. På riktigt.

Inte bara det magiska fisket, utan även alla människor. Deras leenden och positiva inställning trots stor fattigdom. Musik och salsadans i varenda gathörn av Havanna.

Det, om något, visar att pengar inte alltid är vägen till lycka.

Jag brukar alltid lägga några dagar innan och efter fisket i Havanna just på grund av detta. Den härliga stämningen i staden. Cigarrröken, de gamla bilarna, den utomordentligt goda rommen och musiken som strömmar ut från varenda liten lägenhet eller bodega.

Tyvärr håller staden på att bli väldigt ”amerikaniserad” pga av att Kubas nära granne i nordväst numera får resa till landet. Dollars sprids i staden som ett virus och efterfrågan styr som bekant priset på allting. Havanna och Kuba håller raskt på att gå från extremt billigt till ganska dyrt. Bara att hålla tummarna för att pengarna kommer folket till godo och inte enskilda näringsidkare..

Fisket då? I år bytte jag destination då i princip allt fiske blev slutsålt redan tidigt i fjol. Jag lyckades komma över en ”sista minuten plats” till Cayo Cruz på norra sidan ön. Ett ställe som mest gjort sig känt för sitt fiske efter Permit samt grov Bonefish.

Då ju Permit är en av ganska få arter bland de som räknas som sportfiskar i tropiskt vatten som jag ännu inte landat någon så fick det bli den som blev fokus för mig. Min guide gillade också att jag ville lägga mesta tiden i jakten på denna nyckfylla och stridbara fisk.. 

Redan första dagen fick jag flertalet chanser på Permit. 

Just på Cayo Cruz är det mycket vanligt att Permits följer efter Stingrays in över flatsen och äter krabbor, räkor mm som rockorna stökar upp från botten under sin framfart. Dessa rockor är ju superlätta att se då de är svarta alternativt mörkgråa mot botten, så man letar helt enkelt efter rockor först och främst och håller tummarna för att den har en Permit i släptåg som man spottar först när man kommer inom kastavstånd från rockan.. 

Första rockan hade permit bakom sig!

Hade väl inte varit ute på flatsen mer än 10 minuter innan första chansen dök upp. I änden på fluglinan satt en ”Avalon fly” som enligt företaget man reser med ska vara outstanding på Permit i Kuba. Flugan landade rakt i huvudet på rockan, ”perfect cast” enligt guiden, jag ser hur Permitens tail kommer upp och fisken som är en rejäl bit på närmare 20lbs dyker ner och inspekterar. 

Detta var ju hur lätt som helst tänker jag och är beredd på att göra mothugg när jag sakta strippar flugan.. Inget händer. Permiten skrattar åt mig. Så sjukt frustrerande, men ack så beroendeframkallande!

 Byte av fluga. Ny chans. Den här gången lägger jag kastet något framför rockan för att få lite mer tid till att strippa. Rockan vänder mot oss och så gör Permiten. Innan jag hinner strippa hem så har Permiten fått en minimal skugga på sig från fluglinan och drar iväg i ett moln av sand! Jösses, dessa fiskar är spooky!!

Sådär håller det på hela förmiddagen. Nya flugor testas. Ibland får jag rejält följe av Permit, men precis när den ska öppna munnen för att ta flugan ångrar den sig och återvänder till rockan. Jösses, vad svåra dom kan vara!

När lågvattnet kommer upp över flatsen försvinner både rockorna och Permitsen. Lika bra att fiska Bonefish en stund tycker guiden innan tidvattnet kommer tillbaka.

Fram med Helios2 klass 8 istället för klass 10 och på med en special Crazy Charlie (ovan) som kompisen, Stefan Sigfeldt, bundit åt mig strax innan avresa.

Det tog inte lång tid innan vi spottade fisk. Ett kast. Strip, strip, strip och PANG!

Dessa Bonefish. Deras första rusning är så underbart fantastisk! Skönt med spöböj efter en minst sagt frustrerande förmiddag!

Medelvikten på fisken är grym. Under 2 timmars fiske landar jag 6 bonefish mellan 4 och 7lbs (1.8-3.2kg). Jag har en hel del vänner som fiskar enbart bonefish och hit borde alla dessa försöka ta sig. Tror knappast att det går att hitta bättre fiske nånstans i världen..

Men nu var det ju det här med en Permit. Jag vill ha en. Måste lura en!!

Eftermiddagen blir ganska händelselös. Vi bränner runt till olika flats där man brukar hitta Permit, men dom är som bortblåsta. Strax innan hemfärd till den stora båten där vi bor får ja dock en chans igen. 

Kast på rockan. Permiten ser flugan. Strippar sakta.. Permiten öppnar munnen och det drar i. Yes, ropar jag, innan en större needlefish hoppar upp ur vattnet med min fluga i munnen. 

WTF!! Den jäveln tog krabbimitationen just framför Permitens nos!  ”It happens sometimes” säger guiden. ”Very unlucky sir, the Permit was gonna eat your fly this time”

Jaja, vilken grym dag! Och jag har 5 fiskedagar kvar. Det här ska nog lösa sig, tänker jag medan jag knäcker en Bucanero.

Tillbaka till moderskeppet där jag bodde tillsammans med 7 yenkare och en australiensare för middag, fiskesnack och rom. Trevliga kvällar med bra folk! Fick många nya vänner. Fler bilder och lite film kommer senare från moderskeppet.

Dag 2

Today we will catch your permit, säger guiden. After yesterday, I am not too sure but let’s try, svarar jag.

Det blåser upp och kommer in en kallfront med regn. Något som inte alls gynnar fisket, men vi lyckad hitta några Permits under dagen. Dock ingen som visar tillstymelse för intresse att bita.. 

”Water temperature has dropped a little bit, not good for Permit”, säger guiden. 

Så vi åker och jagar lite Bones igen istället.

Det goa vädret kommer tillbaka redan dagen efter och två av yenkarna lyckas lura Permits på nån specialkrabba.. Dessvärre har dom inga över och det verkar som att ingenting jag har i mina askar funkar.. Jag gör allt rätt ett flertal gånger och guiden är överlycklig enda tills Permiten vänder precis när han egentligen ska bita.. 

Fruktansvärt frustrerande, men otroligt beroendeframkallande! Nästa Permit, den kommer bita. Så tänker man om och om igen.. 

Jag börjar redan sakta smida planer i mitt huvud att jag måste oavsett tillbaka hit nästa år. Och då jävlar ska jag ha varenda tänkbar krabbimitation med mig i mina askar.

Precis som dag 1 så har vi under dagarna ett närmast magiskt fiske efter bonefish de timmar då permitsen inte finns på flatsen.

Jag tappar t o m fisk som guiden uppskattar är på den magiska ”double figure” (10lbs). Största landade är dock en fisk på runt 8lbs, men mängder med fisk runt 4-6lbs och dessa tar ofta 200 meter lina i deras första utras! 

Dag 6

Sista dagen kommer och jag har fortfarande inte landat nån Permit. De flesta yenkarna ska åka vidare den här dagen så jag får en krabbimitation av Steve som han fick en permit på. 

Nu då? Sista chansen! Vi letar fisk, men hittar inga.. Typisk, nu när jag har en fluga som bevisligen faktiskt funkar här..

Dagen går och först fram på eftermiddagen hittar vi en rocka som har en 12lbs Permit simmande efter sig.. Kast på rockan, sakta strip och det suger i!! Glädjen blir kortvarig för när jag gör mothugg känner jag hur kroken glider ur munnen på fisken och den sätter av i hundra knyck från platsen.. FAN!

Guiden tror att jag gjort för hårt mothugg och att flugan sitter i fiskens mun, men så var inte fallet.. 

”Ok, we are supposed to head back to the mothership now, but fuck that – let’s find one more shot”, säger min guide som lika mycket som jag vill att vi får en permit.

Det dröjer inte lång tid innan vi ser ytterligare en rocka med Permit. Och vilken jävla permit sen! Typ 25lbs! En brutal fisk.. 

Sista chansen, kom igen nu!

Guiden sätter mig i position och jag nästan skakar när jag lägger kastet, men lyckas ändå träffa huvudet på rockan.. Permiten dyker rakt ner och klipper flugan utan minsta tvekan. ”Set the hook”, hojtar guiden. Jag gör som han säger med en hård strip och helvetet, eller rättare sagt, himlen brakar lös! Vilken sjuk kraft när fisken sätter av. Min Miragerulle ylar i falsett, min klass 10a bugar djupt. Fisken stannar efter 100 meter och börjar böka runt och plötsligt blir det tomt i andra ändan.

Jag blir ännu mer tom. Guiden likaså. Vid blir båda helt tysta. I säkert 1 minut.

”Next time, next year”, säger guiden.

”You bet!”, säger jag.

Jag har alltså redan bokat upp de fåtal spön som finns kvar på destinationen till i Mars nästa år. Närmare bestämt 3-10e Mars. Man bor då på en 5-stjärnig helt nybyggd lodge precis vid vattnet där fisket är som bäst. All inclusive med guide och skiff som man delar på två. 3500 usd kostar det. 2019 säkert dubbelt så dyrt pga invasionen från USA så detta känns som sista gången det blir Kuba för mig. Om nån vill haka på så hör av er snarast! Företaget håller spöna åt mig till den 18e April. Jag kommer isåfall funka som host även i Havanna för den som vill uppleva staden.

En hel del film kommer publiceras på min Vimeo framöver och fler foton hittar ni på min Instagram; Salmoniserad.

Årets sportfiskemässa startar imorgon Fredag och håller på hela helgen. Jag kommer att vara på plats och ni hittar mig i BIOS monter bland Orvisprylarna.

Kom gärna förbi och säg hej och passa på att klämma/känna på lite nya grejer!

Hoppas vi ses 🙂

…..bojkotta odlad lax!

 Återigen har det påvisats otäcka medel i den så kallade ”Fjordlaxen” dvs Oppdrettslax.

Undrar vad vi vet om 10 år från nu…

Vad vi definitivt vet är att Oppdrettsindustrin är extremt stor och viktig för Norge varför man gör allt man kan för att mörka allt negativt kring den..

Sluta, för h-vete, att köpa skiten!