Så var det äntligen 1a Maj och en av mina absoluta favoritälvar för laxfiske hade premiär; pärlan i Munkedal!
Älven hade gått rejält stor för två dagar sedan till följd av regn och vi hade förhoppningar om att den vattenhöjningen skulle dra upp fisk. 
Jag åkte upp tillsammans med Marcus Wesslén och var framme vid laxfiskekontoret vid halvåttatiden. Först en obligatorisk ”hel köpp med kaka” hos Bonzo och Rönnberg innan vi gav oss av upp mot A-sträckan där det fanns lediga kort (B-sträckan var fullbokad). Från flommen som varit så hade vattnet sjunkit undan till dryga 19 kubik däruppe. Fortfarande lite väl högt i mitt tycke, speciellt då vattentempen bara är 6-7gr, men ändå fiskbart!
Till vår förvåning verkade det som att vi var först upp till Hägga, så vi bestämde oss för att ganska snabbt fiska varannan pool nedåt då ju ofiskat vatten alltid känns lite extra hett och speciellt då på en premiär.
Vi hann fiska oss nedåt en bra bit innan vi stötte på de första medfiskarna, men det kändes som att man hade behövt mer än flyt/S6 på många ställen då ju vattnet var såpass kallt och vattenmängden sveper iväg flytbellyn ganska hänsynslöst.
I en av poolerna märkte jag dock hur linan sögs ner på ett spännande sätt i en strömkant pga bakvatten och vid hemtag sedan så stramade det i. Jaha, botten antagligen är den första tanken som slår mig då ju flytbellyn på linan var under vatten. Det tar dock bara nån sekund innan jag inser att det är fisk, grov fisk. Jag sätter rejäl press och bänder verkligen hårt medan jag ropar på Marcus, men jag känner bara hur fisken bekvämt står vid botten och knycker lite lätt med huvudet. Det blir ett 20-30 sekunders statiskt ställningskrig, tillräckligt länge för att jag ska hinna tänka att ”kroken sitter nog rätt bra ändå trots att den bet på hemtag”, innan flugan kommer farande ur det humusfärgade vattnet.
FÖRBANNAT!! Den klassiska tomheten infinner sig mer skoningslöst än vid andra tappade fiskar. Premiärlax är ju nåt speciellt. Majlax likaså. Jag blir sittande ett bra tag med darrande händer och Mackan gör vad han kan för att trösta. Sällan jag blir så skakig efter tappad fisk. Sist var nog förra året i Mörrum där jag tappade ett ”tåg”. Jösses, vad lax har förmågan att påverka mig!
Nåväl, jag kommer så sakta tillbaka till verkligheten genom positiva tankar. Det är fisk på plats häruppe. Det går bevisligen att häkta i dem trots kallt och hårt vatten etc.
Vi fortsätter fiska de övre delarna av A-sträckan på förmiddagen då vi hör från andra att det är mycket folk nere vid de klassiska högvattenpoolerna Bommen, Gunnarshöljan, Döen och Sammanflödet.
Ingen mer action dock och framåt halvtvå sticker vi ner till Munkedal city för lunch. Det blir en klassiker; Pizza på Pizzeria Angelo. Där har en och annan flugfiskare ätit sig mätt genom åren, det ska gudarna veta!
När vi käkat klart bestämmer vi oss för att prova de nedersta delarna av A. Också bra för Mackan att få se och fiska de flesta poolerna då det är första gången han fiskar just A-sträckan. Precis när vi ska börja fiska så får vi nyheten om att en fantastisk fisk tagits på spinn på Reningsverksnacken på B-sträckan. 95cm och 10,75kg. Vilken kondition! I efterhand kom bild upp på Örekils hemsida och det är därifrån jag lånat denna:
Vi gör några släng vid Sammanflödet som utgör gränsen för A och B sträckan innan vi knallar uppströms.
Marcus går först uppåt och ser lax på nacken till Gunnarshöljan 2 gånger! Han knallar ut och det är ruggigt spännande kast han gör ner över där fisken visat sig. Men den här gången hann laxen sticka vidare uppåt eller så vägrade den helt enkelt bita. Det är första fisken vi sett under dagen så moralen stiger och vi fiskar på.
Stenshöljan, Tången, Gunnarshöljan och Sammanflödet fiskas av noggrannt. Bommen hoppade vi över då det var köfiske där.. Fler och fler folk börjar hopas nere där vi hållit till så vid fyratiden bestämmer vi oss för att åka upp mot Fura och fiska oss nedåt från den.
Fura gav ingenting, även om den kändes het. Vi fiskade sedan av Utterhåla, Döen, Lerhöljan och Ringebergshöljan. Både Döen och Ringebergs fiskade riktigt fint på 19 kubik så där lade vi tid med lite olika linor/flugor.
Ingen fisk i syne och inga ryck i snöret alls. Men vilket vårväder! Fågelkvittret riktigt ekade vid Ringebergshöljan och det verkade som att fåglarna tävlade om att låta högst. En fin liten Forsärla alternativt Gulärla gjorde mig sällskap hela tiden nere vid vattnet, medan övriga sångfåglar höll sig i träden.
Klockan tickar på obarmhärtigt fort när man strosar omkring vid en vacker älv och utövar sin passion; laxfiske. Vi var tvungna att lämna Munkedal senast 19 så vi bestämde oss för att ta den långa promenaden hela vägen upp till Hägga, fiska oss ner från den till Fura där vi hade bilen och sedan avsluta för dagen. Sagt och gjort, men varken Hägga, Svarteränna, Livesand, Fesket, Källa eller Bredsten ville dela med sig. Det blev ingen premiärlax den här gången för någon av oss, men en underbar dag i naturen! Också värdefull kunskap insamlad inför framtiden var man bör lägga tid vid 20 kubbar på A-sträckan.
Jag hoppas besöka älven snart igen. Hade ju suttit så fint med en Majlax och nu har jag blodad tand.