Som jag har längtat. Förbannade pandemi som stoppat mig från att besöka vårt kära grannland i väster i flera år på raken. Men nu fick jag äntligen åka igen.
Norra Sverige och våra baltlaxar i all ära, det har varit ett spännande substitut dessa somrar av Covid 19, men det är i Norge och dess fiske efter lax och havsöring mitt hjärta trivs som bäst.
Vi startade premiärkvällen med en 5-rätters alldeles magisk middag på Hembre Gård dit jag var inbjuden av Aksel, Beate, Patrik och Hajas. De två senare hade i princip tillbringat hela dagen i Hembres helt sprillans nya restaurangkök och när dom herrarna får fritt spelrum vet man att man kan förvänta sig mat av absolut världsklass.
Mätta och belåtna begav sig sedan de av oss som skulle fiska och bo på Skjerva Lodge dit upp och riggade våra prylar för premiärkast 00:00. Det är fjärde gången jag hade nöjet att fiska öppningsdagarna hos Patrik Daugaard som driver stället och har sträckorna Ingstadnes och Ingstad Östre helt privat.
Det hände inget första dygnet utan först den 2a Juni fick vi lite fiskkontakter och Christof kunde landa den första.
Det var en brokig skara beresta fiskare de första dagarna, de flesta från Danmark och de var samtliga väldigt trevliga, nya bekantskaper. Vi åt och drack gott i vanlig ordning och vi gjorde våra repor vid älven.
Det kom upp ytterligare en lax på öppningsdagarna som Lasse fick en okristligt tidig morgon då jag bränt av en kvällen innan, men annars var det först när nästa gäng anlände på helgen som det verkligen blev action vid älven.
Simon, Marcus, Rune, Kenneth och Stefan hade bokat in sig för 5-6 dagars laxfiske. Jag kände dem samtliga från tidigare och visste att vi oavsett hur fisket var skulle få en magisk vecka tillsammans. Jag fick rätt.
Det var Stefan, även kallad ”Il Professore”, som nästan omgående knäckte koden för blanklax på gänget då han landade och släppte tillbaka en lax på runt 9kg vid ”Grevskapet”.
Kort därefter, på nästan samma plats, rappade jag i en riktigt bra fisk som tyvärr släppte efter 2-3 minuters fight. Jag såg den rulla sig loss inte speciellt långt ifrån mig och noterade att den nog var mellan 12-15kg. Det sved ganska hårt faktiskt. Jag brukar inte bry mig så värst mycket om tappade fiskar, men den där storleken på blanklaxar får man inte chansen på så värst ofta.. Nåväl, vi firade Stefans fisk som sig bör större delen av kvällen sedan.
Simon & Marcus hade bestämt sig för att prova det riktigt tidiga fisket trots en sen kväll. Det skulle visa sig bli en riktig succé. Vi vaknade av en tjusig bild som Marcus tog på Simons fisk från Grevskapet i ottan! Hans första Norgelax var ett faktum och dessutom personligt rekord. 99cm silver.
Senare samma dag då alla utom Rune och jag passade på att ta en powernap vid lunchtid skulle jag återigen häkta i en riktig rugg. Längst upp på grevskapet finns det en pool som alltid luktat stor fisk. Ännu mer så efter vinterns 50-års flom som drabbade Stjördalselva.
Det var sprutsol och klar älv så jag band på en fin bananfluga som jag fått av Hajas. Efter 5-6 släng stramar det upp så där overkligt skönt därute. Fast fisk igen och jag känner ganska omgående att det är en modell större på dess huvudskakningar..
Ringer Patrik som svarar att han är nere i Stjördal och handlar. Ringer Rune som är nere i Fossen och fiskar som direkt vevar in och påbörjar en ganska ansenlig promenad uppåt. Anledningen att jag ringer är att det är ett ytterst lurigt ställe att ta sig ner ifrån och jag förstod tidigt att jag inte skulle kunna landa nån fisk på berget och att den troligen förr eller senare ändå skulle släppa sig nedåt.
Jag tar fisken ganska försiktigt i början tills Rune anlänt, men så fort jag börjar bryta i den ordentligt så sticker den iväg nedöver. Säkert en 100-meters rusning innan den stannar på en plats jag inte kände till. Intressant tänker jag, där har den stått på vägen upp, det ska jag komma ihåg. Anyway, blev minst sagt besvärligt att ta sig ned från berget med en skenande lax i änden på fluglinan, men det gick lite lättare med Rune som hjälp. Jag ville ju absolut inte riskera att dra av min hälsena igen…
Jag kom ner till fisken där den parkerat och den gick knappt att rubba trots rak och väldigt rejäl sidpress. Till slut blev den sur och satte av både uppströms och nedströms och visade sig också i några magnifika jätteplask. Nu började jag bli nervös på riktigt. Samma size som den större fisken jag tappade dagen innan. Kanske t o m större.. Jag bad lite till laxgudarna att jag faktiskt förtjänar att få hålla en lax nu..
Efter att fisken bland annat gått fast runt en sten och jag fått vada som en galning för att få loss den så gick allt till slut vägen. Fullständig lycka när Rune kunde håva en av mina finaste fångster någonsin. En riktig rejäl hanne.
Då fisken var totalt slut och dessutom blödde ymnigt fattade jag till sist beslutet att bonka den och lämna in för rökning. 14,2kg fördelat på 110 cm. Den visste var maten fanns i havet den laxen!
Inga mer släng för mig den dagen. Desto mer njuta vid älven med fiskevännerna och invänta kvällens 3-rätters där huvudrätten var en av mina favoriter; musslor.
Vi åkte sedan ned till Hembre och hyrde en ”Cake Bike”. Grymt smidig, eldriven laxmoppe.
Dagarna rann iväg i en härlig Norgelunk. Både Professorn och jag fick och brände varsin lax till, medan det tyvärr var lugnt och stilla för de andra bortsett från nån dragning. Synd att det ofta blir så. Har man väl fått en så får man väldigt ofta en till. Det är sällan laxarna fördelar sig jämt på ett gäng 🙁
Närmast väntar premiären i Nærøydalselva för mig den 1a Juli och fram tills dess är det hårt jobb som gäller.
Återstår bara att tacka mina medfiskare för fantastiska dagar och ett extra stort tack till bästa Patrik Daugaard för ovärderlig vänskap och magiska dagar på hans lodge.
