Återbesök Stjørdalselva och laxfiskeskola i Orkla

Jag och Borgmästarn bestämde oss för att lägga några dagar på Skjerva Lodge vid Stjørdalselva innan min hosted trip till Orkla. Jag hade ju fantastiska veckor i Juni där så det skulle bli ett kärt återseende och spännande att se både Ingstadnes och Ingstad Østre sträckorna på betydligt lägre vatten.

Fisket var trögt i hela älven så våra förväntningar var måttliga. Framförallt hade det varit kul om Borgmästarna kunde få häkta i något då han var den ende i vårt gäng som inte fick någon lax på premiärveckan i Juni. 

Som om laxgudarna hört min bön så stod Borgmästarn snart med böjt spö.

En fin liten grils hade klippt hans Sunray nere på ett brekke. Då den satt djupt ner i gälarna fick den bli Sashimi till oss.

Ganska omgående hade vi alltså fått vad vi kom för och kunde lägga mer fokus på samkväm på lodgen. Patrik, som driver stället, är ju en makalös kock och vi fick återigen avnjuta hans 3-rätters middagar i dagarna tre.

När vi inte åt gott eller myste på lodgen med en GT gjorde vi våra korta pass vid älven.

Även jag hade turen att häkta i en fisk efter att ha tappat en första dagen. 

Det var ett sånt där härligt tugghugg. Jag kastade ganska tvärs med en liten Sunray och redan efter någon meter kände jag att en fisk var och drog försiktigt i vingen. Den liksom tuggade på flugan igenom hela svingen och jag sa till mig själv – Men ta ordentligt nu då! Som om laxen hörde mig så blev det tyngre, jag släppte slingan och krokade upp. Fast fisk! Oj, vad härligt.

Allt gick vägen och jag kunde låta en 3,5-4kg lätt färgad hanfisk återvända till sin ståndplats.

Vi kände några fiskar till under våra dygn vid Ingstadnes och Ingstad Østre, men precis som i samtliga Tröndelagsälvar var det väldigt trögt och svårt.

På fredagen drog vi över till Orkla för ett dygns eget fiske innan min laxfiskeskola skulle starta. Vi provade ett trevligt kortvald som heter Hoel långt upp i älven. 

En mycket trevlig sträcka där jag kände en fisk första vändan, men där vi gick helt bet.

På lördagmorgon blev Borgmästarn upphämtad av Maza som fiskat Surna med sin grabb och jag mötte upp Per och Karin som hyrt veckan med mig helt själva. Dessa två talanger var ju med mig till Dee i våras och där fick Per sin första lax någonsin. Målet var således nu att Per skulle få sin första Norgelax och att Karin skulle få känna på sin första.

Vi visste att det skulle bli svårt då rapporter från övriga delar av Orkla var samstämmiga : trögt som tusan!

Det var dock två ivriga och väldigt fiskesugna Stockholmare som jag mötte upp. Det visade sig dessutom en hel del fisk både i inloppet till Grythølen samt i Svenskerännan så hoppet om fast fisk levde i allra högsta grad även om bitvilligheten kanske inte var den allra bästa.

Vi bestämde att jag skulle spendera mesta tiden med Karin första dagen så att hon kom igång med kastningen ordentligt. Sedan kunde jag fokusera även på Per med strategi, flugval, linval och lite specialkast såsom Snakeroll, dubble spey mm

När vi går andra vändan, Karin och jag, så ser jag hur linan stannar upp ute i älven. Och visst tusan, fast fisk! Full kalabalik när en ganska blank lax i 6-7 kilos klassen har nypit hennes fluga (en Dee Monkey bunden av Rickard Lindén). Herregud vad roligt!

Alltså, att guida och vara behjälplig vid laxfiske är alltid väldigt kul, men att få se och stå jämte en rookie som Karin kroka upp sin första lax är näst intill obetalbart. Glädjen och adrenalinet hos henne som blandas upp med nervositeten att tappa fisken.. Ja jösses! Bra mycket häftigare än att få fisk själv!

​

​
Karin skötte sig bra under drillen och först när fisken började bli klar för landning nära land lyckades den tyvärr stånga sig loss. Vilket antiklimax! Men vilken start ändå!

Hon hade fått blodad tand och vi gick ut igen. Det är ju läge och då gäller det att smida medan järnet är varmt!

Längst ner mot brekket till nästa pool biter det i igen! Den här gången är det inte lika tungt i andra änden av linan och det visar sig vara en av älven brunöringar som föll för flugan. Denna följde med hela vägen och blev en liten tröst för den förlorade laxen.

Per häktar i en lax senare på kvällen, men den lossnar ganska omgående vilket gav upphov till den klassiska diskussionen kring slinga eller inte. Jag förespråkar slinga och Per lovade att anamma taktiken fullt ut framöver.

Det skulle bli en alldeles underbar vecka där jag förvisso var laxexperten i sällskapet, men det var tvärtom vad gäller mat i allmänhet och vin i synnerhet. Mina gäster hade med sig några fantastiska flaskor och jag lärde mig en hel del om druvor och distrikt som jag inte hade koll på tidigare. Riktigt roligt att få vara eleven istället för läraren emellan varven på laxvaldet!

På Söndagen var det dags för fisk på land. Karin hade gått upp till inloppet på Grythölen för att kastträna lite på egen hand medan jag gick med Per på de nedre delarna och snackade fiskestrategi. Vi hade hunnit upp till stugan igen och jag var ifärd med att blanda till varsin GT när Pers telefon ringer och displayen visar att det är Karin! Jag hör hur hon ropar: – Jag har en lax på, jag har en lax!! 

Mer behövdes inte för att både Per och jag skulle slå något slags sprintrekord från stugan upp till övre Grythölen!! När vi kommer fram står mycket riktigt Karin med böjt spö och världens största smajl.

Landningen gick perfekt och vi kunde taila en färgad hona på runt 5,5kg i vattnet.

Hon hade tagit laxen hårt som värsta fullblodsproffset så det var vanskligt att få några bra bilder då fisken bara ville tillbaka ut i älven. Således var det inga problem när fisken blev tillbakasatt och förhoppningsvis lägger hon snart runt 6000 romkorn på en fin lekbädd.

Efter att vi firat Karins lax så var det Pers tur att häkta i fisk. Långt ner på Svenskerännan kommer hugget. Han berättade hur han släppt sin slinga när det blev tyngd ute i strömmen. Sedan lyfte han spöt bestämt och krokade grilsen perfekt i mungipan. Karin och jag ser allting från den fina altanen utanför lodgen så jag kan kuta ner och hjälpa till med landning etc.

​

Jösses vad härligt! Båda gästerna har redan fått sina första Norgelaxar. Succé är bara förnamnet.

Både Per och Karin kände sig nöjda fram på kvällen och då vi var uppe extremt tidigt så ville de ta en tidig kväll och vila upp sig.

 Jag gör själv några släng efter skymning för att se om det kanske är nån öring på plats, men istället häktar jag i en blank grils modell mindre som jag släpper tillbaka i beckmörkret.

Det blir måndag och till vårt stora förtret så börjar Grana kraftverk gå med 12 kubik. De släpper iskallt bottenvatten så vår temp går från fina 13 grader rätt ner till 8,5 grad. Inte bra alls för fiskens bitvillighet. Skönt att vi landat fisk redan, tänker jag. Nu kan det bli riktigt tufft…

Dagarna rullar på och frånsett några små, försiktiga dragningar händer det inte mycket. Vi har det dock oförskämt bra i den fina lodgen med god mat och både Per och Karin gör stora framsteg som laxfiskare, både kastmässigt och strategiskt.

Mitt i veckan är det dags för lax igen. Det är Per som krokar upp en ilsken och lekfärgad hanfisk i inloppet till Grythölen.

Bra gjort att ta en lax under sådana omständigheter. Inte ens de riktigt dyra toppvalden nedom oss rapporterade in någon lax dessa dagar. Per har alla förutsättningar att bli en riktigt, riktigt vass laxfiskare.

I slutet på veckan tappar Karin ytterligare en lax uppe vid inloppet till Grythölen och Per är också i nån mer fisk, men vi stannar på 4 landade laxar vilket får ses som kanon med tanke på de oturliga förutsättningarna vi fick.

 Tack Karin och Per för härliga dagar och många goda skratt mellan fiskepassen och gourmetmiddagarna!

Jag har några ”hosted weeks” på samma fina ställe nästa år så om nån av er läsare är sugna så hör av er snarast för mer info!