Mina vänner åkte som sagt hem förra söndagen efter en grym vistelse på Skjerva lodge. Tre ytterst trevliga engelsmän tog deras plats och nu halkade även jag med på deras ”all inclusive” där mästerkocken, Patrik Daugaard, serverar 3-rätters varje kväll. Ett ord räcker för att beskriva hans konster i köket; magi.
Bra läge i älven tidigt i veckan och på måndagen häktade Danny i en 9,5a som tyvärr satt långt ner i gälarna och blödde väldigt. Fisken blir en gåva till grundägarna som Patrik hyr av då det är svårt för engelsmännen att få med en storlax på flyget hem.
Jag skulle bara göra de allra sista kasten på nacken ner mot ”Fossen” när jag från dvala gick till helskärpt läge på en hundradels sekund. En fisk simmade med flugan och tuggade på den.. Det kändes som evigheter och jag hann be till högre makter att fisken skulle hugga på riktigt. Till slut blev det lite tyngre, jag släppte slingan och spände upp. Fast fisk. Tunga bugningar. Känslan är ju som de flesta av er vet fullständigt euforisk. Det är just det här ögonblicket man lever för känns det som.
Då jag är farligt nära Fossen så vill jag försöka få upp fisken i poolen så jag slipper en vansklig springtur neröver. Laxen vägrar dock följa mig på en ”walk the dog” och efter någon minut av ställningskrig så bär det av nedöver.
Tillbaka till lodgen för en GT. Sov sedan otroligt skönt. Vaknade nån gång på förmiddagen och samtliga var i älven. Själv brassade jag frulle med världens största smile på läpparna. Det blir ofta så här när man är inne i ett flyt. Även om man fiskar mindre än andra så händer det grejer. I sportvärlden kallas det att vara inne i ”zonen”. Det är en härlig känsla.
Det hade börjat blåsa ostanvind vilket aldrig är bra i Tröndelag och väderleksrapporter sa dessutom att den skulle tillta och bestå resten av veckan. Jag gick ner efter frukost när Engelsmännen och Patrik hade fiskat av sig lite grann och behövde lunch. Gick själv hela övre delen utan känning. Fortsatte ned i Fossen och fiskade av pottorna som den vackra madammen från kvällen innan hade avslöjat för mig och vidare ner i den större poolen där hon landades. Kände mig stekhet och trodde det skulle häkta i nästan varje släng. Var nästan förvånad att det inte hänt något när jag började närma mig slutet på poolen. Då var det hänt igen! Sjuklinan stannar upp ute på en blankfläck, min slinga går av sig själv och det blir tungt.
IGEN! Jösses vilket flyt! Känner hyfsat omgående att fisken är mindre då den kommer upp i ytan och plaskar då jag bryter hårt i den. Det blir en kortvarig fight, max 5 minuter, innan jag ensam kan taila en lax på 81cm som omgående får friheten åter. Bet på en stor Banan i solskenet.
Ovan har ni lite rörliga bilder från de första dagarna vid Stjördalselva.
Från Tisdagen började det som sagt blåsa ostlig vind och sedan dess har det varit vansinnigt trögt. Engelsmännen kämpar ändå på riktigt hårt, men inga dragningar, ingenting.. Det känns som att vi behöver ett väderomslag och det ser ut att komma till Söndag då Frank och Sandelin kommer upp och ska fiska en vecka. Hoppas det!
