Det var ett inte fullt så taggat gäng som ställde upp imorse. Värsta sjukstugan i The Stables. Maza blev dålig redan igår och stannade hemma på förmiddagen. Jag och Frank är också risiga, men kämpade oss upp trots febern.
Ola åkte upp till Waterside, Frank/Bersa/jag till Upper och Skåne/Hank till Middle Blackhall.
Det var en strålande morgon och jag började i Upper Ferroch. Ganska snart såg jag en fin, men lite färgad springer visa sig två ggr ett stycke ner. Det blev påtagligt varmt ett tag och solen stekte verkligen. Kändes inte helt rätt med en monkey i finvädret så jag satte på en stor enkelkrok, Green Highlander. Då det ändå är rejält kallt i vattnet ville jag ha en stor, men ljus fluga i solen.
Det var som i en dröm, när jag kom ner till stället som springern visade sig på så sög han i helt utan pardon. Ett fullständigt underbart hugg.
Några sekunder senare kom flugan upp ur vattnet. Tomt. Tomt som fan. Men ändå så gött på nåt sätt. Det finns fisk på sträckan och det går att lura dem.
Vy från Upper ned över Middle Ferroch.
Istället blev det Bersa som spräckte vår nolla nån halvtimma senare uppe i fantastiska Morel Pool. Riktigt underbart! Han var i ytterligare en fisk däruppe på samma repa så det var hett en stund på morgonen!
Vid lunchtid fick jag sms från Ola som tappat en bra fisk i Upper Kirk på Waterside Ferrar. Oklart om det var springer eller kelt då den gick och spände längs botten och att han aldrig såg den.
Min feber tilltog och jag blev liggande i hytten vid kaminen hela eftermiddagen. Även Frank fiskade väldigt sparsamt då han också var krasslig. Tur vi har med oss junioren, Mattias ”Bersa” Bergström, som fiskade på hårt hela dagen! Dock hände det ingenting varken för Bersa, Ola eller grabbarna på Middle under eftermiddagen.
Vid 19-tiden tog jag mig ut ur hytten vid Ferroch och kraftsamlade mig för ett eveningcast. När jag tittade ner över älven fick jag genast energi. Det plumsade rejält på fler ställen ner över och visst var det ett litet steg som kom uppåt!
Det finns nästan inget mer spännande än att stå i position när fisk närmar sig! Jag satte på Nordic Flyfishings flytlina och en lätt förtyngd Sunray Shadow och fiskade mig neråt mot steget. Frank hoppade i ovanför mig. Diagonala kast över älven för att få bra fart på flugan.
PANG! Så satt den där. Så otroligt skönt. Det är underbart att fiska Sunray i skymning. Huggen är underbara!
Det verkade vara en bättre fisk och Frank kommer ner och fotar lite drillning med sin systemkamera. Den gör ett par rejäla rusningar och trots att jag tar den hårt med 15-fotaren så får jag inte in fisken de första 5 minutrarna.
Både Frank och jag är helt säkra på att det är en Springer på över 10lbs.
När jag till slut fick tvingat in den på grundare vatten och den lägger sig på sidan så ser vi till vår stora förvåning att det är en utlekt lax, sk Kelt, i 5-6kg klassen. Glädjen förbyts snabbt. Attans!
Nåväl, det var iallafall ett magiskt hugg och en bra fight. En väldans otur att det drar i en Kelt när det äntligen kommer ett steg med springers dock. Speciellt på en ytligt fiskad Sunray? Steget aktiverade väl troligen lite Kelts när de simmade igenom poolen..
Sorry att det blev så få bilder idag, men jag har som sagt mest legat och feberyrat i hytten. Nu knaprar vi ett halvt apotek och hoppas på bättring imorrn..
Här kommer iallafall några bilder som Ola tog uppe på Waterside.
Upper Bank, Waterside Ferrar
Bank, Waterside Ferrar
Olas lunch i hytten vid Upper Kirk
