Jag har varit hyfsat flitig att uppdatera mina sociala medier med fiskebilder även i år, men bloggen här har blivit lidande. En del läsare har under året påmint mig om detta, läsare som inte använder vare sig Facebook eller Instagram. Därför kommer här min säsong i korta drag.
Då ju resande var strängt förbjudet så blev det ytterligare en vinter utan vare sig Kuba, Patagonien eller Skottland för mig. Första fisket blev därför på Em över påsk
Rapporterna var väldigt trista från Em innan avresan. Stor fiskdöd under hösten pga svampinfektioner vilket resulterat i extremt lite övervintrad fisk på ån. En och annan blänkare togs och det var dessa vi jagade.
Vi hade ju det som alltid oförskämt bra på herrgården även om fisket var minst sagt trögt. Jag lyckades dock häkta i en riktigt rejäl fisk i ytan på en Thunder Spey när jag fiskade Old Mans Place. En fisk som hoppade och rullade några gånger i början och som visade på blankt silver. Dessutom sanslöst stridbar och trots att jag bröt allt jag orkade i den tog det en bra stund innan vännen Stefan kunde taila för mig.
Efter Emån blev det även laxfiske i Mörrumsån i mitten Maj. Där fick jag nöjet att taila fisk åt kompisen Kenneth i Pool 1.
Efter Mörrum blev det bråttom att planera laxfiske då det skulle visa sig att Norge var fortsatt stängt under Juni. Speciellt för oss som skulle få andra sprutan först fram i Juli. Stjørdalselva, Lærdalselva och Nærøydalselva fick ställas in. Det blev istället Lögde första veckan i Juni tillsammans med Jonke och Perra.
Det blev en härlig vecka. Förhållandevis lite fisk som gick men vi lyckades hitta några fiskar där de flesta drog längsta strået, men vi fick åtminstone landat en som jag taila åt Jonke.
Efter Lögde åkte jag hem och jobbade 3 veckor innan Sluken och jag begav oss upp till Kengis Bruk för fiske i Torneälven.
Tornelaxarna var luriga och med 16 grader i vattnet var dom dessutom fullständigt skogstokiga när man väl lyckades lura en fisk till hugg så vi tappade en hel del fisk.
Vattnet hade sjunkit undan ganska rejält så fisken tenderade att gå på andra sidan älven. Det var därför extremt hård vadning som gällde för att nå dem.
Det blev dessvärre ett abrupt slut på den här resan en dag för tidigt. Ett slut som skulle innebära att fiskesäsongen blev förstörd för mig. Under en fajt med en lax som är bland de brutalaste jag har brutit i small min hälsena av. Laxen hade slitit spöt ur näven på mig när jag blockhöll den och när jag desperat försökte hoppa efter spöt gick det åt helvete..
När jag låg på sjukan fick jag åtminstone en positiv nyhet. En Finsk fiskekompis hade lyckats få tag i min backing nedströms där jag drog av hälsenan och lyckats fiska upp hela min utröstning inkl flugan som hade rätade krokar.
Nåväl. Ett riktigt tråkigt slut och det var inte jättekul att köra de 150 milen hem dagen efter i gips. Tur man har automat och att det var vänster sena som small av. Det var heller inte jättekul att de sedan blev 35 grader varmt i Göteborg i flera veckor efter det och man själv låg och svettades i lägenheten medan ens vänner la ut badbilder på Facebook.
Nåväl en riktigt tuff sommar och rehaben för hälsenerupturer är ju typ 6 månader. Dock hade jag ju bokat fiske på Ems Herrgård sista helgen i September som jag bara vägrade missa! Sagt och gjort, jag köpte i vanlig ordning med mig skaldjur etc och åkte ner till Em med Keno, Gordon & Co som jag brukar fiska höstfisket med.
Då jag ju var minst sagt halt så var planen att fiska från lite bryggor samt väldigt lättvadade ställen. Första förmiddagen lunkade jag därför ner till Sea Pool efter att ha tagit sovmorgon. Den nedre delen från Södra sidan är förhållandevis lätt att vada. Gordon fiskade framför mig så jag satt ner och tog en öl i förmiddagssolen och väntade på min tur.
Som om det fanns en fiskegud som visste hur mycket jag lidit denna sommar så tog det nog inte mer än 5 släng innan jag hade en öring som nypit flugan och som levde rövare ute i poolen. Vilken lycka! Ingen stor fisk, men i perfekt kondition och en höstöring på Em är alltid speciellt!
Fina dagar på Em med fina vänner. Verkligen vad jag behövde efter nästan 3 månader av först gips, sedan aircast boot och en massa tråkig rehab.
Nu är det höst men som allt ser ut nu så får man resa i vinter vilket känns alldeles otroligt underbart. För mig innebär det en sväng till Kuba tidigt i Januari för jakt på Permit vid Cayo Cruz. Det blir sedan tre veckor nere i Patagonien från slutet Januari och det blir också 3 veckor Skottland i April.