Guidevecka vid River Dee

Jag blev kontaktad av en ytterst trevlig Stockholmare som det senaste året gått från  öringfiske till laxfiske. Han hade gjort ett försök vid Mörrumsån tidigare, men inte fiskat så mycket mer än så med tvåhandsspö. Han undrade om jag kunde ordna en resa till Dee där det även ingick en nybörjarkurs i laxfiske till hans fru.

Absolut, svarade jag då det alltid är trevligt att välkomna nya fiskare in i laxvärlden.

Vi anlände till Dee för att mötas av de kanske svåraste yttre förhållanden någonsin i April. Extremt lågt och klart vatten, väldigt kalla vindar och tämligen kallt vatten… Endast runt 5 springers tagna dagligen i hela älven.

En resa till River Dee är dock så mycket mer än bara själva fisket. Här njuter man varje minut av omgivningarna, speciellt på en sträcka som Upper Blackhall där man sällan ser någon annan människa utan har fantastisk natur runt sig hela tiden. 

Efter fisket återvänder man dessutom till en top notch renoverad lodge som har alla tänkbara bekvämligheter inkl de trevliga damerna, Joan och Jenny, som lagat middag med dessert. En sann semester där man inte behöver tänka på så mycket annat än taktik för att lura den där drömlaxen..

Redan första dagen lärde sig Karin att med ett speykast få ut hela klumpen samt lite skjutlina vilket i många fall räcker för att fiska av ganska giftiga platser, speciellt på så lågt vatten som vi hade. 

Redan dag 2 höll på att sluta i succé när en springer tog Karins fluga högt upp i Upper Ferroch Pool, men tyvärr fastnade den inte ordentligt. Hugget gav dock både Per och Karin massvis med energi samt den faktiska vetskapen att det går att få fisk även när förhållandena är som allra, allra svårast. 

Vi kämpade på under veckan. Då jag inte var med Karin för mestadels kastintruktion så var jag med Per och snackade fiskestrategier etc. Hur en pool fiskas av mest effektivt, var laxen kan tänkas stå samt också en del specialkast i form av snakeroll och dylikt som är användbara i de vindiga förhållanden vi oftast hade.

Dagarna gick och både Karin och Per utvecklades som laxfiskare på ett förvånansvärt bra sätt. Verkliga talanger som blir ett hot mot laxarna på varje vald de i framtiden besöker. 

Inför sista dagen pratade vi om att veckan varit fantastisk även i brist på fisk och båda var överens om att komma tillbaka nästa år. Vi bestämde att jag skulle lägga mest tid på Per och verkligen göra ett rejält försök att häkta i fisk. 

Då Upper Ferroch inte hade nåt motfiske på morgonen så fiskade han av den till att börja med på ett effektivt sätt. Ingen fisk på plats. Vi bestämde sedan att gå upp till Green Spout som fiskar kanon på lågt vatten, men där hade precis en herre från Lower Woodend börjat fiska från motsatt sida.. Simon hade sagt att han ville fiska Corner så Per och jag vandrade nedåt mot Sandys istället för att få ofiskat vatten.

När vi börjar fiska så visar sig en fin, nystigen fisk allra längst ner i poolen. Hoppas, hoppas den stannat där en stund tänker jag medan vi fiskar oss neråt…

Och som i en saga så drar det i när Pers fluga sveper över platsen där fisken visat sig. Så sanslöst fantastiskt!

Jag är troligen mer nervös än Per själv när bataljen drar igång. Fisken håller sig dock hyfsat snäll hela tiden och rör sig mest upp och ner i poolen och efter 5-6 minuter kan vi beacha en ytterst vacker springer på ca 12lbs (strax över 5kg). 

Det händer inget mer den dagen, men det gör inget. Vi lyckades ta en springer mot alla odds och det räcker långt! Det visade sig dessutom att Pers fisk var den största av endast 5 fiskar i hela Dee som togs under lördagen. 

En magisk vecka är således över och redan nu är det bestämt att jag kommer köra 3 laxfiskeresor till Dee under 2018. 

V.16 är redan fullbokad men platser till V.14 och V.15 finns. Läs mer om upplägget i menyn ovan och hör av dig så snart som möjligt om du är sugen på att boka en plats!

Karin och Per sitter på flyget hem medan jag stannar vid Dee för lite eget fiske. Upper Blackhall på måndagen och Middle Blackhall tisdag och onsdag. Prognosen är att det ska bli ännu kallare och för lite nederbörd för att påverka den låga vattennivån så det kommer bli tufft att hitta nån fisk. Fördelen nu är dock att man kan passa på att lära sig sträckorna väldigt bra. Stenar som annars inte syns ser man nu så jag försöker memorisera möjliga bitplatser inför framtiden så mycket som möjligt. 

Chansen finns alltid. Även när det är svårt. 

When the going gets tough, the tough gets going! 

Det blir daglig blogg från mitt egna fiske fr o m Måndag så häng med!