Back to the roots

Idag var jag tillbaka där allting en gång startade. Det var nån gång för 25-26 år sedan som jag för första gången fiskade fluga och det var vid den mycket vackra sjön; Stora Kroksjön, uppe i Risveden. På den tiden var jag flitig medlem i Aborresjöns FVO som förvaltar en handfull sjöar, varav nyss nämnda är en. Den stora fördelen som medlem var att man fick fiska året runt, alltså även nu när sjöarna är officiellt stängda.

En god vän som fortfarande är medlem, Johan Söderberg (http://www.ghostcreek.se), erbjöd mig att åka med dit upp för lite regnbågsfiske och jag var inte sen att tacka ja då abstinensen varit stor det sista. Det fina med just dessa sjöar är att föreningen köper in fisken från Källefalls odling vilket är ganska mycket dyrare än andra odlingar, men kvalitén på fisken är mycket bättre. Här simmar inga stackars broilerbågar utan fenor..

Så här på hösten när det inte är så mycket spring runt sjön vågar sig fisken in på riktigt grunt vatten och dom står ofta helt nära land. Det är således ett mycket försiktigt smygfiske som gäller..

Undertecknad har precis lagt ut flugan och väntar koncentrerat. Foto: Johan Söderberg

Undertecknad har ju de senaste åren lagt all fokus på havsöring och lax och jag fick gräva länge innan jag hittade mina gamla askar med småflugor. Här skulle det nämligen inte fiskas sinktiplinor och booby flugor eller stora färgglada regnbågsflugor. Nej, idag fiskade jag med en riktig ”troutbum” och då är det klockrena imitationer av insekter och flytlina som gäller.

Vi knallade upp till Andviken där det visade sig lite fisk sporadiskt då och då. Vi satt ner ganska länge och spanade innan vi delade på oss och intog de första fiskeplatserna. Johan satte på en grön fjädermyggspuppa i stl 16 ungefär. Tafs på 0,12 eller liknande. Själv hade jag sett några rejäla nattsländor stripa ytan så jag provade med det och tänkte att det ju faktiskt är bågar vi fiskar och dom borde klippa på det som erbjuds.. Jag lät min 0,22 tafs sitta kvar.

Johan plockade en fisk i sitt andra kast. En mindre, men fantastisk fin båge. Själv fortsatte jag med nattsländan, men då en fisk vakade precis jämte utan att ta kapitulerade jag och Johan frågade försynt om jag inte ville låna en likadan fluga som han använde.. – Jo, och gärna nån meter 0,15mm om du har, svarade jag ganska omgående med ett smajl.

En höstbåge gör vad den kan för att försöka skaka sig loss.. Foto: Johan Söderberg

Det dröjde inte länge förrän jag stod med böjt spö också. En makalöst fin fisk i kiloklassen. Stjärtfenan var helt intakt, nästan spetsig och fisken såg ut så som de vilda bågarna gör i Alaska.

Undertecknad drillar båge i Andviken, Stora Kroksjön. C/R

Vi hade en underbar höstdag vid sjön. Det är verkligen spännande att smyga omkring och spana efter bågar som vakar försiktigt. Vi lyckades få ytterligare några fiskar och jag tappade dessutom en som var modell större. Den rätade kroken på den lilla flugan.. Men vad gör väl det? Vi släpper ju ändå tillbaka fisken vi får och det är själva hugget som är det häftigaste. Ett bevis på att man gjort allting rätt och inte skrämt iväg fisken.

En rolig sak var att jag idag fiskade med samma spö som jag gjorde den där första gången för 25 år sedan. När jag väl började flugfiska så var jag 100% säker på att jag skulle fortsätta med det. Jag hade ganska länge gått och fascinerats av dem som lurade vakande fisk, även om jag oftast fick bra på mitt haspel. Farsan hade under den perioden en vän som redan var inbiten flugfiskare. Efter en dag då det hade varit Mayfly kläckning på sjön och några flugfiskare hade haft kanonfiske medan jag gått bet frågade jag helt sonika honom vilket spö som han tyckte var det absolut bästa om man i första hand skulle använda det till regnbåge och havsöring. Svaret blev: – Du ska ha det nya spöt från Sage i klass 5. GIII heter modellen och har precis släppts i USA. Min brorsa är där nu, ska jag be att han köper ett extra till dig? Svaret från min sida blev ja och spöt använder jag alltså fortfarande då och då. Flugfisket blev ett livslångt beroende.

Det gamla spöt  har sannerligen fått en själ nu. Det har varit med på samtliga platser jag besökt under alla dessa år. En och annan fisk har det på sitt samvete :). Att folk tittar lite konstigt då man plockar fram ett tvådelat spö nuförtiden tycker jag bara är kul.

Dagens minsta båge, men vilken teckning och vilka färger! Foto: Johan Söderberg

Tack Johan för en riktigt trevlig dag och ett extra tack för lånet av flugorna!

2 svar på ”Back to the roots”

Lämna ett svar till Svenne Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *