Hänga tvätt

Rubriken har blivit en klassisker bland rutinerade laxfiskare.

Jag har själv, med all rätt, blivit starkt kritiserad för detta i mina unga år när jag inte visste bättre och var extra noga med att inte tappa fisk. Finns exempel på gamla Youtube-filmer med mera. Jag skriver detta blogginlägg för att hjälpa andra att göra ”rätt” även i början av sin flugfiskekarriär, men även till mängder med fiskare som trots ett helt liv vid älven fortfarande tenderar att drilla fisk i evigheter..

Begreppet ”hänga tvätt” syftar till hur fluglinan ser ut när man drillar lax eller annan fisk. Om linan hänger i en båge, som en tvättlina full med tvätt, så har man alldeles för lite press på fisken. Speciellt om man har för avsikt att utöva catch and release på densamma. Detta gäller också givetvis där exempelvis honor är fredade eller där regler gör gällande att vissa mått på fisk alltid ska släppas tillbaka. Då är det inte okej att hänga tvätt.

Man bör drilla fisken så hårt man kan varje gång man har för avsikt att släppa tillbaka. IGFA – där det är nån slags tävling att fånga fisk på så tunn tafs som möjligt och som fortfarande utövas lite här och var runt om i världen trots att det råder 100% C/R är rent förkastligt. Använd rejäla grejer om inte omständigheterna gör det omöjligt!

Ju längre man drillar en fisk, desto sämre överlevnadschans har den. Sedan ska den exponeras för eventuellt foto så kort tid som möjligt givetvis, men just nu fokuserar vi på själva ”drillen”.

Att ”hänga tvätt” är alltså ingenting att eftersträva. Snarare något man alltid bör undvika. Möjligt undantag kan vara om man fiskar i en älv utan någon som helst fångstbegränsning och man absolut, under alla omständigheter, vill ta upp sin fångst. Men även där skulle jag vilja påstå att ”hänga tvätt” inte är rätt då det lätt kan uppfattas som oetiskt då man drillar/plågar en fisk i onödan. Summa summarum – drilla hårt!

På det lilla klippet ovan hör man Patrik Daugaard och Hajas Andersson prata om att jag ”bryter in fisken”. Det tar jag som en komplimang (ingen ”hänga-tvätt-lina”) då jag inte hade för avsikt att ta upp fisken oavsett.

Nu håller vi tummarna för att vaccineringen går fort så att vi kan börja resa och fiska till våren. Kram på Er!

Längtans tider

Idag skulle jag varit halvvägs in på min första vecka nere i Patagonien som host. På Las Buitreras Lodge vid Rio Gallegos. Den nyckfulla och fantastiskt fina älven med dess urstarka invånare.

Guiderna som blivit nära vänner. Den otroligt trevliga personalen på lodgen. Maten. Vinerna. Vidderna. Naturen. Djuren. Luften. Blommorna. Havsöringarna. Saknad.

Istället sitter man här i Sverige. I en jävla pandemi där man inte får resa någonstans. Ja, helst inte ens lämna lägenheten. Snö och slask om vartannat utanför fönstret och jag drömmer mig iväg. Det är nu man på riktigt förstår hur mycket man älskar andra delar av jorden.

Det är nästan så att jag ångrar att jag rest så mycket och sett så mycket fina platser. Hade man inte gjort det så hade man ju inte vetat hur fantastiskt det exempelvis är i Patagonien? Då hade man ju inte lidit lika mycket just nu..

Men jag har alltid varit nyfiken. Flytt det Svenska klimatet minst 3, ofta 6-7 veckor, varje vinter sedan jag var 16 år. Jag är beroende av det. Det får jag sota för nu. Abstinensen är enorm. Men man får ”hänga i och hålla ut” som våra politiker säger.. Fan, vad trött jag börjar bli på det.

Man lever ju bara en gång. Man har bara ett visst antal år på sig. Nu försvinner minst ett av dem i Pandemi. Ens tid blir än mer värdefull när man inser att år kan försvinna från resande, precis som det gör just nu. Det gäller att passa på när man har chansen. Absolut inte skjuta upp saker man verkligen vill göra.

Så i min ensamhet, isolerad enligt rekommendationer i min lägenhet, avlägger jag ett löfte till mig själv. När det här är över så ska jag resa och fiska dubbelt så mycket!

Kram på er alla fiskevänner!