Rapport Kuba, Cayo Cruz

Alltså, jag älskar Kuba. På riktigt.

Inte bara det magiska fisket, utan även alla människor. Deras leenden och positiva inställning trots stor fattigdom. Musik och salsadans i varenda gathörn av Havanna.


Det, om något, visar att pengar inte alltid är vägen till lycka.

Jag brukar alltid lägga några dagar innan och efter fisket i Havanna just på grund av detta. Den härliga stämningen i staden. Cigarrröken, de gamla bilarna, den utomordentligt goda rommen och musiken som strömmar ut från varenda liten lägenhet eller bodega.


Tyvärr håller staden på att bli väldigt ”amerikaniserad” pga av att Kubas nära granne i nordväst numera får resa till landet. Dollars sprids i staden som ett virus och efterfrågan styr som bekant priset på allting. Havanna och Kuba håller raskt på att gå från extremt billigt till ganska dyrt. Bara att hålla tummarna för att pengarna kommer folket till godo och inte enskilda näringsidkare..


Fisket då? I år bytte jag destination då i princip allt fiske blev slutsålt redan tidigt i fjol. Jag lyckades komma över en ”sista minuten plats” till Cayo Cruz på norra sidan ön. Ett ställe som mest gjort sig känt för sitt fiske efter Permit samt grov Bonefish.

Då ju Permit är en av ganska få arter bland de som räknas som sportfiskar i tropiskt vatten som jag ännu inte landat någon så fick det bli den som blev fokus för mig. Min guide gillade också att jag ville lägga mesta tiden i jakten på denna nyckfylla och stridbara fisk.. 


Redan första dagen fick jag flertalet chanser på Permit. 

Just på Cayo Cruz är det mycket vanligt att Permits följer efter Stingrays in över flatsen och äter krabbor, räkor mm som rockorna stökar upp från botten under sin framfart. Dessa rockor är ju superlätta att se då de är svarta alternativt mörkgråa mot botten, så man letar helt enkelt efter rockor först och främst och håller tummarna för att den har en Permit i släptåg som man spottar först när man kommer inom kastavstånd från rockan.. 

Första rockan hade permit bakom sig!

Hade väl inte varit ute på flatsen mer än 10 minuter innan första chansen dök upp. I änden på fluglinan satt en ”Avalon fly” som enligt företaget man reser med ska vara outstanding på Permit i Kuba. Flugan landade rakt i huvudet på rockan, ”perfect cast” enligt guiden, jag ser hur Permitens tail kommer upp och fisken som är en rejäl bit på närmare 20lbs dyker ner och inspekterar. 

Detta var ju hur lätt som helst tänker jag och är beredd på att göra mothugg när jag sakta strippar flugan.. Inget händer. Permiten skrattar åt mig. Så sjukt frustrerande, men ack så beroendeframkallande!

 Byte av fluga. Ny chans. Den här gången lägger jag kastet något framför rockan för att få lite mer tid till att strippa. Rockan vänder mot oss och så gör Permiten. Innan jag hinner strippa hem så har Permiten fått en minimal skugga på sig från fluglinan och drar iväg i ett moln av sand! Jösses, dessa fiskar är spooky!!


Sådär håller det på hela förmiddagen. Nya flugor testas. Ibland får jag rejält följe av Permit, men precis när den ska öppna munnen för att ta flugan ångrar den sig och återvänder till rockan. Jösses, vad svåra dom kan vara!

När lågvattnet kommer upp över flatsen försvinner både rockorna och Permitsen. Lika bra att fiska Bonefish en stund tycker guiden innan tidvattnet kommer tillbaka.


Fram med Helios2 klass 8 istället för klass 10 och på med en special Crazy Charlie (ovan) som kompisen, Stefan Sigfeldt, bundit åt mig strax innan avresa.

Det tog inte lång tid innan vi spottade fisk. Ett kast. Strip, strip, strip och PANG!


Dessa Bonefish. Deras första rusning är så underbart fantastisk! Skönt med spöböj efter en minst sagt frustrerande förmiddag!


Medelvikten på fisken är grym. Under 2 timmars fiske landar jag 6 bonefish mellan 4 och 7lbs (1.8-3.2kg). Jag har en hel del vänner som fiskar enbart bonefish och hit borde alla dessa försöka ta sig. Tror knappast att det går att hitta bättre fiske nånstans i världen..

Men nu var det ju det här med en Permit. Jag vill ha en. Måste lura en!!

Eftermiddagen blir ganska händelselös. Vi bränner runt till olika flats där man brukar hitta Permit, men dom är som bortblåsta. Strax innan hemfärd till den stora båten där vi bor får ja dock en chans igen. 

Kast på rockan. Permiten ser flugan. Strippar sakta.. Permiten öppnar munnen och det drar i. Yes, ropar jag, innan en större needlefish hoppar upp ur vattnet med min fluga i munnen. 

WTF!! Den jäveln tog krabbimitationen just framför Permitens nos!  ”It happens sometimes” säger guiden. ”Very unlucky sir, the Permit was gonna eat your fly this time”

Jaja, vilken grym dag! Och jag har 5 fiskedagar kvar. Det här ska nog lösa sig, tänker jag medan jag knäcker en Bucanero.


Tillbaka till moderskeppet där jag bodde tillsammans med 7 yenkare och en australiensare för middag, fiskesnack och rom. Trevliga kvällar med bra folk! Fick många nya vänner. Fler bilder och lite film kommer senare från moderskeppet.

Dag 2

Today we will catch your permit, säger guiden. After yesterday, I am not too sure but let’s try, svarar jag.

Det blåser upp och kommer in en kallfront med regn. Något som inte alls gynnar fisket, men vi lyckad hitta några Permits under dagen. Dock ingen som visar tillstymelse för intresse att bita.. 

”Water temperature has dropped a little bit, not good for Permit”, säger guiden. 

Så vi åker och jagar lite Bones igen istället.

Det goa vädret kommer tillbaka redan dagen efter och två av yenkarna lyckas lura Permits på nån specialkrabba.. Dessvärre har dom inga över och det verkar som att ingenting jag har i mina askar funkar.. Jag gör allt rätt ett flertal gånger och guiden är överlycklig enda tills Permiten vänder precis när han egentligen ska bita.. 

Fruktansvärt frustrerande, men otroligt beroendeframkallande! Nästa Permit, den kommer bita. Så tänker man om och om igen.. 

Jag börjar redan sakta smida planer i mitt huvud att jag måste oavsett tillbaka hit nästa år. Och då jävlar ska jag ha varenda tänkbar krabbimitation med mig i mina askar.

Precis som dag 1 så har vi under dagarna ett närmast magiskt fiske efter bonefish de timmar då permitsen inte finns på flatsen.


Jag tappar t o m fisk som guiden uppskattar är på den magiska ”double figure” (10lbs). Största landade är dock en fisk på runt 8lbs, men mängder med fisk runt 4-6lbs och dessa tar ofta 200 meter lina i deras första utras! 

Dag 6

Sista dagen kommer och jag har fortfarande inte landat nån Permit. De flesta yenkarna ska åka vidare den här dagen så jag får en krabbimitation av Steve som han fick en permit på. 

Nu då? Sista chansen! Vi letar fisk, men hittar inga.. Typisk, nu när jag har en fluga som bevisligen faktiskt funkar här..

Dagen går och först fram på eftermiddagen hittar vi en rocka som har en 12lbs Permit simmande efter sig.. Kast på rockan, sakta strip och det suger i!! Glädjen blir kortvarig för när jag gör mothugg känner jag hur kroken glider ur munnen på fisken och den sätter av i hundra knyck från platsen.. FAN!

Guiden tror att jag gjort för hårt mothugg och att flugan sitter i fiskens mun, men så var inte fallet.. 

”Ok, we are supposed to head back to the mothership now, but fuck that – let’s find one more shot”, säger min guide som lika mycket som jag vill att vi får en permit.

Det dröjer inte lång tid innan vi ser ytterligare en rocka med Permit. Och vilken jävla permit sen! Typ 25lbs! En brutal fisk.. 

Sista chansen, kom igen nu!

Guiden sätter mig i position och jag nästan skakar när jag lägger kastet, men lyckas ändå träffa huvudet på rockan.. Permiten dyker rakt ner och klipper flugan utan minsta tvekan. ”Set the hook”, hojtar guiden. Jag gör som han säger med en hård strip och helvetet, eller rättare sagt, himlen brakar lös! Vilken sjuk kraft när fisken sätter av. Min Miragerulle ylar i falsett, min klass 10a bugar djupt. Fisken stannar efter 100 meter och börjar böka runt och plötsligt blir det tomt i andra ändan.

Jag blir ännu mer tom. Guiden likaså. Vid blir båda helt tysta. I säkert 1 minut.

”Next time, next year”, säger guiden.

”You bet!”, säger jag.

Jag har alltså redan bokat upp de fåtal spön som finns kvar på destinationen till i Mars nästa år. Närmare bestämt 3-10e Mars. Man bor då på en 5-stjärnig helt nybyggd lodge precis vid vattnet där fisket är som bäst. All inclusive med guide och skiff som man delar på två. 3500 usd kostar det. 2019 säkert dubbelt så dyrt pga invasionen från USA så detta känns som sista gången det blir Kuba för mig. Om nån vill haka på så hör av er snarast! Företaget håller spöna åt mig till den 18e April. Jag kommer isåfall funka som host även i Havanna för den som vill uppleva staden.

En hel del film kommer publiceras på min Vimeo framöver och fler foton hittar ni på min Instagram; Salmoniserad.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *