Covid19. Inget Skottland. Inget Norge. Dags att på riktigt fiska hemmavid helt enkelt.
Jag hade turen att i lotteriet om årskort till Örekilsälven dra en vinstlott för första gången sen 2011 så såg fram emot att jaga Majsilver där. Dessvärre valde kraftverket längre upp att släppa precis allt de hade som reserv uppe i sjön under April månad (troligen bra betalt för elen) så lagom till 1a Maj så fanns det knappt nåt vatten kvar.. Och i brist på regn så var det först i mitten Juli som det blev ”fiskbart”. Jag brände förvisso en stor fisk tidigt i Maj på laxnacken, men så sker ju ofta när man tvingas synta som en galning i brist på fart i vattnet..
De tidiga månaderna präglades av missflyt i år. Jag tappade stora laxar i Örekilsälven, Viskan, Mörrum och Emån. Det vände först i Lögde som jag skrivit om och lagt ut bilder på Salmoniserads Facebook (WordPress jävlades med mig så har inte kunnat blogga ordentligt här förrän nu).
Efter mycket trevligt fiske uppe i Lögde på främst Slåttansbörting så kom till slut regnet i Västsverige och jag fick tillfälle att besöka min fina ”hemmaå” där jag har årskort.
Bra med fisk på ån och jag har lyckats lura några stycken under de besök jag hunnit göra.
Har även fått bonkat två laxar. En mellanlax (honan på bilden ovan som blödde rejält) som lämnas in för rökning och en grils som blev Sashimi (nedan).
Det är en oerhört vacker liten å med bra bestånd av lax så nu håller man tummarna för att värmen som prognoser varslar om håller sig undan och att vattennivån håller i sig. Då blir det fortsatt mysigt fiske på hemmaplan i dessa Coronatider.
Nya försök redan imorrn på B-sträckan 🙂
