Förra säsongen började med att Frank och jag skulle jaga saltvattensfiskar med våra flugspön på Lackadiverna, norr om Maldiverna. Vi hade bokat en resa med Solid Adventures som dessvärre blev inställd pga att Indiens regering plötsligt beslutat om att sportfiskeresor inte fick bedrivas i området. Vi hade redan bokat flyg och tagit ledigt så vi åkte dit iallafall på vinst och förlust. Något vi på intet sätt ångrar då det var fritt fram för oss att fiska från land på de öar vi besökte!
Vi fick GT, Bluefin Trevally och till och med Yellowfin Tuna på fluga och hade trots detta en innestående resa med Solid Adventures kvar. En fantastisk upplevelse som efter förutsättningarna blev succé.
Väl hemma i Sveriges kyla så kände jag att jag gärna hade besökt Kuba igen. Vi hade inte bokat någon resa dit då priserna gått upp som tusan när landet öppnat upp för yenkarna som ju också älskar saltvattensflugfiske, men jag drog iallafall iväg ett mejl till min kontakt för att se om dom kanske hade någon ”sista-minuten” plats. Det slutade med att jag fick en sent avbokas plats till Cayo Cruz där jag tidigare inte varit. En sammanfattad blogg från den resan i jakt på Permit och grov Bonefish hittar ni här: https://salmoniserad.se/2017/04/05/rapport-kuba-cayo-cruz/
Efter Kuba bar det av till River Dee i April som så många gånger förut, men den här gången körde jag en fiskeresa/hosted trip dit också. Förhållandena var svårast tänkbara med lägsta vattnet på 100 år i April månad, men båda mina gäster fick känna fisk och Per lyckades dessutom få sin första lax någonsin vilket blev resans höjdpunkt!
I Maj blev det premiärfiske i Örekilsälvens och en sväng till Emån. Fiskkontakt på båda ställena men inget som följde med in till håven.
Norgepremiären däremot blev en fullständig succé. Vi hade blivit inbjudna av vännen, Patrik Daugaard, att fiska hans sträcka uppe i Stjørdalselva och det kändes kul att prova en ny älv. Ni hittar länk till livebloggning därifrån till höger i menyn och även en liten film från premiären under filmer i menyn rakt ovan. Vi hade i vilket fall som helst en helt sanslöst häftig och bra premiär där Mange fick nytt smeknamn; LakseKongen!
Jag och Mange hade flytet under dessa första dygn. Sådär det kan bli när man är inne i ”zonen”. Även om vi mest hejade på Maza och Bocken med en GT i handen så råkade det häkta i när vi gjorde några släng in emellan.. Maza fick dock rättvist betalt för sitt slit under deras sista timmar och drog en blank 8kg. Helt underbart! Nästa år är det Borgmästarns tur då han var den enda som nollade dessa första dygn.
Jag fick möjlighet att stanna kvar på valdet och vara lite behjälplig kommande två veckor då Patrik hade engelska gäster och jag kunde även passa på att fiska lite när inte dom var på älven. Och är man i zonen så är man.
Efter Stjørdal så var man tillbaka i Götet någon vecka innan det var dags för Ola och mig att fiska premiären i ”Pärlan”.
Det var dåligt med snö i Vestlandetfjällen så vattennivån den 1e Juli var lite lägre än vi hoppats på och fisket blev därefter. Tämligen trögt. Allt räddades dock av att vårt premiärdygn blev kanon där jag lyckades häkta och landa min största lax hittils och Ola detsamma fast med havsöring.
Efter turen till Vestlandet i början Juli var jag tvungen att åka hem och jobba några veckor. Därefter bestämde Borgmästarn och jag att vi skulle åka upp till Stjørdal igen då Patrik hade några dagars ledigt fiske. Sagt och gjort.
Helt andra förutsättningar nu med sommarälv. Dock alltid väldigt lärorikt att fiska sträckor på lågt vatten då man lär sig dem bättre. Stenar som är bra ståndplatser på högvatten syns etc och man kan memorisera för framtiden.
Borgström fick revansch med en grils under tuffa förutsättningar då det knappt togs nån fisk alls i älven och mitt flyt höll i sig också och jag lyckades landa en ilsken hanne på runt 4kg.
Borgmästarn och jag tog sedan ett dygn i Orkla på ny sträcka innan jag körde honom till tåget och sedan mötte upp mina gäster på min ”hosted week” i Orkla på Jordet valdet.
Den blev lyckad den också. Karin, som jag hade ”tvåhandskurs” med i Skottland tog veckans största lax, en hona på runt 5,5kg.
En väldigt trevlig vecka där både Per och Karin fick laxar.
Det var det sista laxfisket för året och efter den veckan så återstod bara mitt och Olas höstfiske på Em. Läs gärna livebloggen därifrån i menyn till höger September 2017.
Iallafall så tappade jag mitt livs absolut största öring i Home Pool. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det.. Både jag och fiskmästaren Kent, som såg när fisken högg, misstänkte att det var en lax länge då den rusade en del i poolen, men när den var nere på nacken började fisken rulla på klassiskt öringmanér och då blev jag väldigt skakig. Den vann tyvärr kampen och rullade sig loss. Istället blev det Ola som fisk. Dock inte öring som vi ju jagar där på hösten utan en ilsken lax.
Nu blickar vi framåt och närmast för min del väntar Rio Gallegos i Argentina dit Frank och jag beger oss den 24e Januari på vår innestående resa med Solid Adventure. Det ska bli riktigt kul att få fiska havsöring mitt i vintern.
Därefter väntar Kuba, men det skriver jag om senare.
Tack alla ni som följer med och läser min blogg. Jag önskar er spända linor för 2018!