Orkla, Överöyen, Live 16e Juni

11:30

Grabbarna fiskade på ganska länge inatt när jag låg och sussade så på morgonen var det bara Keno och jag som var nere vid älven.

Förutsättningar är nu optimala. Älven har sjunkit ytterligare och klarnat.
Jag började med att fiska Slö-Öya, men där hände ingenting. Jag åkte sedan upp till Resosen och fiskade Nacken, Resosen och hela Mellomhölen på en vända. Ett redigt pass, ca 700m fiske med tuff vadning. Belöning? Vackert väder och fågelsång, men ingen lax.
Nu är jag i huset för att brassa lite lunch. Resten av gänget är i älven. Snart bör det häkta i!

15:30

Tidig middag idag för att vi ska kunna hänga nere vid älven hela eftermiddagen och kvällen.

Johan, Gordon, Keno och Lunkan hugger in.

När inte ens Gordons fina Phatakorva levererar så är det trögt..

Ovan ser ni veckans laguppställning som hjälper till att hålla humöret uppe när det är trögt fiske!

23:30

Är hyfsat nära ett sammanbrott nu.. Satt kvar länge i huset efter middagen och softade. Provsmakade en del ur laguppställningen. Åkte ner till älven vid 20-rycket. Lunkan hade då varit nere några timmar redan och stod i Resosen. Nacken är ledig tänkte jag. Lätt val.
Knallade över Resa, genom skogen och upp till det lilla gapahuket. Tänkte sätta mig där i vanlig ordning och insupa atmosfären, men plötsligt ser jag en norrbagge komma nerklättrande på andra sidan och jag fick fart under fötterna. Ska jag få motfiske av ett spinnjohn så vill jag åtminstone gå först. Samtidigt fick jag en mycket bra känsla i kroppen. Ortsen fiskar inte om det inte är riktigt bra läge!

Vadar ut och allting känns rätt. Den här nacken är så jäkla fin! Jag sträcker tafsen näst intill land mot andra sidan och i andra lägget så har flugan fiskat ca 3-4m när det först glimrar till, sedan gungar hela poolen och en stor virvel öppenbarar sig precis vid flugan! Jag känner dock ingenting och hinner säga till norrbaggen mitt över; ”fan, den måste missat flugan”, när slingan försvinner på en tiondels sekund och det stramar i sådär ofattbart skönt i grejerna. YES!

Fisken är återigen en bumling, precis som på premiären, så jag fick en chans till..

Det blir ett ganska odramatiskt ställningskrig de första minutrarna där fisken helt lugnt går tillbaka och ställer sig på sin ståndplats, jag bänder för kung och fosterland från sidan, får ut laxen några meter varpå han återvänder till ståndplatsen.. Gordon, som stod nere i Resosen när jag häktade i, har fått syn på mig och kommer joggande uppåt i den svåra terrängen för att hjälpa till. ”Tredje gången gillt” tänker jag när fisken börjar gå sakta uppströms efter att jag fått loss den från hålan den vill tjura i. Nu är det min tur att vinna. Gordon börjar filma och det känns för några ögonblick som att jag faktiskt har övertaget. Då börjar fisken släppa sig neröver. Jag försöker hålla emot, men det är totalt omöjligt. Jag vadar snabbt nedöver för att försöka få press nedifrån och få fisken att gå uppöver igen och precis när jag tror att jag lyckats så sätter den av nedöver. Helvete! Jag följer så gott jag kan men vadningen där är extrem och springandes är det grymt svårt. Jag ramlar, badar och slår mig och fisken tar en massa lina innan det blir tomt i andra ändan…

Återigen förnedrad av en stor Orklalax. Fy fan vad tungt. Svårhanterligt, minst sagt. Jag har verkligen satsat på stort och blankt den här säsongen. Jag har dessutom fått mina chanser, men laxarna bara hånar mig när dom väl sitter.. Inget mer fiske för mig idag. Istället blev det lite grill och spånk vid älven innan jag gav mig tillbaka till huset. De andra är i älven och fiskar på. Jag slickar såren. För det gör faktiskt jäkligt ont att mista ytterligare en 10+..

Gordon fiskar nacken halvtimman efter att min fisk slitit sig neröver brecket..

Grill vid Resosen

Gordons filmsnutt när jag bänder i fisken och den sedan drar neröver kommer under morgondagen.